Det är några minusgrader när jag stiger ur bilen. Månen syns lite suddigt ovan de höga molnen men det är mörkt ute över myren. Jag lastar ut ”fågelmaten”, cirka 25 kilo slaktavfall, i pulkan, sätter på mig ryggsäcken och letar mig ut till myrkanten. Här börjar spängerna vi byggt och på den rimfrost som nu ligger glider pulkan lätt. De små reflexerna vi satt upp med jämna mellanrum på klena myrtallar lyser som små stjärnor i pannlampan sken och visar vägen till gömslet som jag strax kommer fram till.
Jag spänner av mig ryggsäcken och drar ut pulkan en bit framför kojan där innehållet får bilda dagens åtel. Städar bort lite rester från gårdagens utfodring innan jag återvänder till gömslet, öppna luckorna för gluggarna och stuvar sen undan pulkan. Nu ser jag det första gryningsljuset i öster så jag gör en sista inspektion, allt måste se ut som det brukar annars blir fåglarna misstänksamma och vågar sig inte hit, innan jag går in och stänger dörren om mig.
Inne tänder jag några stearinljus, startar kaminen för att få lite värme och monterar sen vant upp objektiven i de gardinförsedda gluggarna. Objektiven får jag sen inte flytta under hela dagen för då riskerar jag att skrämma iväg rovfåglarna, om inte för gott så i alla fall för dagen. Därför sätter jag idag upp tre objektiv i tre olika gluggar som jag kan flytta kameran mellan utan att det syns utifrån. Nytt för i år är en glugg på östra gaveln mot den uppgående solen, förhoppningen är att där kunna få lite motljusbilder. Vi har även rensat lite vid åtelplatsen för bättre möjligheter till flyktbilder på de ståtliga fåglarna.
Sen är det bara att vänta. Och väntan blir inte så lång idag, redan halv åtta dyker en första havsörn upp. Det är för mörkt för att ta några vettiga bilder så jag nöjer mig med att titta på den. Han sitter i ett lågt träd intill och tittar lite misstänksamt mot kötthögen. Efter en liten stund får han sällskap av ytterligare en havsörn som också har en avvaktande inställning. Strax sveper en kungsörn in på scenen, förmodligen var det därför havsörnarna var reserverade, de hade säkert koll på att kungen var i faggorna. Kungsörnen, en ungfågel, äter i en halvtimme och under tiden ljusnar det mer och mer. Efter måltiden flyger han upp och sätter sig på en låg gren, där putsar han näbben och smälter väl maten lite grann innan han ger sig iväg. Under tiden har havsörnarna blivit några fler och de har vågat sig fram till åteln där de hugger in på läckerheterna. Men knappt har de börjat förrän ännu en kungsörn äntrar scenen, den här individen är mer spräckligt tecknad än den första men är inte lika stursk så han tolererar att dela maten med havsörnarna. Och så fortsätter dagen, med örn mer eller mindre hela dagen men ibland avlöst av ett gäng korpar som också gärna äter av köttet, så kameran går varm.
Först vid halv fyra ger sig den sista örnen av, åtminstone från matplatsen, och då är minneskortet fullt och batterierna i kameran på upphällningen. Men det kan sitta örnar i trädtopparna runt myren och vi vill inte att de ska se någon komma fram ur kojan, och därmed förknippa den med människor. Jag får därför vänta till efter fyra, när det har blivit mörkt, innan jag kan lämna. Skönt är det att komma ut i friska luften och sträcka på benen under promenaden till bilen efter en lång dag i gömslet. Det var för mig första sittningen i örngömslet för säsongen och en lyckad sådan, många bilder blev det och jag väljer att lägga ut några på kungsörnar.
Bläddra bland några bonusbilder:
