Idag är det dan före dopparedan, sol och vindstilla lockar trots tio minusgrader. Det är mindre snö än vanligt för att vara jultid men på fjället är det fullt tillräckligt för att gå med de breda skidorna. När vi kommer en bit upp på sluttningen upptäcker vi att det kommit in dimma i låglänt terräng, dimma som vältar sig fram i dalgången. Vi håller oss på högre höjd men när vi passerar en sänka kommer vi in i ett parti av de högre dimmolnen. Provar att ta en del landskapsbilder i det mjuka ljus som bildas där och tycker att resultatet blir trevligt. Eller i alla fall annorlunda än de bilder med gnistrande snö i fullt solljus som jag tagit strax före, och som jag fått under så många tidigare fjällturer.
Det har kommit lite snö de sista dagarna och då är det kul att titta efter spår i snötäcket. Vi hittar ripa, hare, ekorre, skogsmus och kanske räv. Det enda levande djur vi ser är två korpar som passerar över högfjället. Vi undrar om de verkligen kan hitta någon mat här uppe, eller om de bara är på väg till en annan dalgång.
Förra veckans blidväder har skapat en tunn skare i snön, den brister hela tiden när jag på fjällplatån saxar mig framåt med tyngden på en skida i taget men när det börjar gå utför och jag fördelar min tyngd på båda skidorna bär den och jag glider mjukt och fint hela vägen ner. Där nere siktar vi på att återvända hemåt över dalgången men halvvägs över myren blir vi stoppade av en vanligtvis igenfrusen och översnöad mindre bäck ännu är öppen. Även om den porlar så där fint som bara en fjällbäck kan göra tvingar den oss att följa den uppåt till källan där vi kommer runt, sen väljer vi en något högre nivå och tar sikte på en av de broar som finns över den stora bäcken längst ner i dalen. Efter en klättring uppför sista höjden ser vi åter fjällstugan och kan nu nästan ana kaffedoften därinifrån.
Bläddra bland bonusbilder:
