Ännu en dag i örngömslet. Tyvärr har en mildperiod smält bort den vackra snön men jag får trösta mig med att solen ska skina hela dagen enligt prognos. Det börjar att ljusna och jag kan se de första örnarna i några trädkronor på andra sidan om myren. Sitter alldeles still utan att röra på kameran, väl medveten om att de är som mest vaksamma så här innan någon vågat sig ner på matbordet. Idag uppdukat med ett påkört rådjur och en laddning med slaktrester.
Så kommer äntligen första örnen. Han landar en bit ifrån och närmar sig försiktigt med lite klumpiga steg, han är definitivt inte lika elegant på backen som i luften. Det är en ung havsörn som har en spräcklig dräkt, han har heller inte fått den vuxna örnens gula näbb eller vita stjärtfjädrar. Han tittar sig omkring och bestämmer sig slutligen för att hugga in, hungern har övervunnit den naturliga försiktigheten som han har i sina nedärvda gener. Strax närmar sig fler av hans artfränder, både fler ungfåglar men en hel del vuxna också. Men plötsligt får nummer ett för sig att han vill behålla allt för sig själv och vill försvara sin position. Han bröstar upp sig och spänner ut vingarna för att göra sig så stor och skräckinjagande som möjligt. När nummer två fortsätter att avancera fram emot maten så gör han ett utfall med fötterna utspärrade framför sig varpå motståndaren kastar sig baklänges för att undvika att få de sylvassa klorna i bröstet. De ryker ihop så att fjädrarna ryker och för en kort stund tvivlar jag på att förloraren kommer att överleva attacken men det gör han på något sätt men finner det samtidigt bäst att retirera. Och så fortsätter det, ju mer nummer ett har ätit desto mindre aggressiv verkar han bli och efter ett tag så är det en annan örn som övertar den bästa matplatsen. Ibland släpar någon iväg med ett stycke mat och på så vis blir maten mer och mer utspridd vilket gör det svårt för någon att försvara den, efter en stund så verkar de kunna samsas och acceptera att alla får ta del av läckerheterna.
Slaktresterna går först åt då de är lättare att äta, det krävs ju lite mer arbete för att komma åt köttet på rådjuret men snart hugger de in på det också. Plötsligt kommer en kungsörn inflygande och han föredrar definitivt hela djur, räv är favorit men i brist på det är det helt ok med klövvilt. Så han kör helt sonika bort havsörnen som satt på rådjuret och tar lugnt över dennes plats. Havsörnen ger upp utan strid och sätter sig i ett närbeläget träd att vänta på att kungen ska äta klart.
Jag skriver ”han” om individerna men det är inte lätt att skilja könen åt eftersom de har samma fjäderdräkt, bara när jag ser dem sida vid sida framgår det då honan alltid är större än hannen. Ibland verkar honorna kunna utnyttja sin större storlek för att få förtur vid matbordet men jag ser även mindre hannar som kan vara aggressiva och på så sätt ta plats. Jag har också möjlighet att identifiera olika individer genom de individuella skillnader de trots allt har, främst ungfåglarna av båda örnarterna har dräktvariationer men så här på nära håll hittar jag även igenkänningstecken på de vuxna fåglarna. Vissa individer är ringmärkta och genom att i efterhand göra delförstoringar på bilder tagna från olika håll så kan jag ibland läsa av den kod som står på ringen. Om man rapporterar in ett sådant återfynd till ringmärkningscentralen bidrar jag till en ökad kunskap om hur örnarna rör sig inom och utom Sverige.
Bläddra bland bonusbilder:
