Det är nollgradigt, ymnigt snöblandat regn och en frisk vind när jag kör norrut från Västerås. Klockan är halv nio och skymningen har fallit när jag kommer fram. I ett par minusgrader och full snöstorm lastar jag utrustningen i pulkan och börjar dra iväg i mörkret. Man får väl anta att de flesta med rätta skulle anse att man är lite galen att frivilligt ge sig ut en sådan här kväll. Men, det är inte fullt så illa som det låter. Visserligen är det minusgrader även inne i kojan vid myrens kant jag nu kommit fram till men jag tänder kaminen så fort jag lastat in mina saker. Sen letar jag mig ut på myren där isen ibland bär och ibland brister, stövlarna är väl inga vinterskor men kommer väl till pass idag. Letar mig ut för att inspektera det lilla tältgömslet jag ska sitta i imorgon bitti. Vinden sliter hårt i det och jag stormsäkrar det med extra linor i varje hörn innan jag återvänder till sovkojan. Nu är det några plusgrader inne och jag sätter på en kanna vatten på gasolköket. Undan för undan kan jag lätta på munderingen och gör sen iordning en kvällsfika med nybryggt kaffe och kaka. Också ett fredagsmys tänker jag. En stund senare kan jag stänga kaminen och kryper sen ner i sovsäcken.
Klockan ringer halv fyra. Orrspelet kan börja långt före gryningen och jag vill inte riskera att störa genom gå ut när det har startat. Jag klär på mig varmt och packar ryggsäcken med det jag behöver på myren. Det är helt svart ute men en enastående klar stjärnhimmel över mig när jag åter letar mig ut till tältet. Lägger ett par fårskinn att sitta på och monterar upp kameran i gluggen åt det håll jag förväntar mig orrspelet. Nu är det bara att vänta. Snöfallet har dragit vidare men det blåser fortfarande ordentligt, utöver vindens fladder i tältduken hör jag ingenting. Det går en timme utan att något händer men det är långt kvar till soluppgången så jag misströstar inte. När klockan är sex har gryningen kommit och jag spanar försiktigt av myren. Ingenting. Kanske är det trots allt för vintrigt för att orrarnas vårkänslor ska kalla till spel? Men så, tio över sex, väller plötsligt en första flock in på scenen framför mig. Unisont startar de sitt bubblande spel som låter starkt efter nattens tystnad. Strax ansluter ytterligare ett par flockar och jag räknar till 40 tuppar som mest på myren.
Strax når de första solstrålarna myren och ett metalliskt blåskimmer framträder nu på de tidigare sotsvarta tupparna. Mer på vissa individer än andra. De mest adrenalinstinna tupparna håller sig på de centrala delarna av scenen där de parar ihop sig två och två. Först står paret mot varandra och vaggar fram och tillbaka, som om de vill skrämma varandra eller sätta sig i respekt. Ibland avbryts detta efter en stund utan att något mer händer men ibland ryker de ihop med smattrande vingfladder och försöker ge varandra tjuvnyp med den kraftiga näbben. Andra tuppar spelar för sig själva en bit utanför centrum. De reser de lysande röda ögonbrynen och spänner upp de vita stjärtfjädrarna samtidigt som de både bubblar och frambringar andra mer svårbeskrivna läten. Då och då reser de sig som på tå för att göra sig så höga som möjligt och ibland tar de flaxande ett hopp på stället. Jag ser en tupp som böjer sig ned för att ta några frön från ett strå, man blir kanske hungrig av att spela så där intensivt? Sen finns det slutligen fåglar i utkanten av myren som inte gör så mycket väsen av sig. Verkar vara mest unga individer, kanske är de här för att lära? Så fortsätter spelet medan solen långsamt stiger allt högre upp. Vid ett tillfälle tar alla orrarna till vingarna och flyger bort. Något har skrämt dem, förmodligen en rovfågel. Duvhöken är tuff och kan lätt överrumpla en orre som mentalt är så inne i spelet att den missar att hålla uppsikt mot faror. Vi har även sett en kungsörn här förra veckan som inte försmår höns. Orrarna kommer dock strax tillbaka och fortsätter spela fram till klockan åtta. När det så blivit tomt på arenan lämnar jag tältgömslet, nöjd men lite stel efter att ha suttit still under många kalla morgontimmar.
Bläddra bland bonusbilder:
