Det är morgon vid Fläcksjön. Strålande väder och som gjort för en vandring men i området finns inga naturliga slingor för det. Lite villrådig beslutar jag mig för att helt enkelt sätta mig still och bara iaktta vad som rör sig. Slår mig ner vid ett röse i södra delen av Storängen med utsikt över det vidsträckta landskapet. Det är vackert på ett lite pastoralt sätt, mest grönt i många nyanser Kor som betar på ängen och i en hage på andra sidan ån bräker några får. Norr om ängen breder sjön ut sig. På dess västra sida skymtar jag Ebba Brahes lusthus på den lilla ön utanför Axholms herrgård och på östra sidan några faluröda bondgårdar.
Det är ingen vildmark men här finns ett rikt djurliv. Jag ser fisktärnor vid strandkanten, en flock med sju hägrar flyger över mig och på avstånd hörs en gröngöling. Nu har solen kommit upp över trädtopparna på andra sidan ån och börjar långsamt värma upp den svala morgonluften. Efter någon timme reser jag mig upp och fortsätter bort längs vägen tills jag kommer till en fin gammal skog. I de låglänta delarna växer granarna tätt och marken är mjuk av tjock grön mossa. Gott om svampar av olika slag. Ormbunkar och bräken trivs i den skuggiga miljön dit få solstrålar når ner. Efter en stunds vandring börjar det gå uppåt. På sluttningen stora stenblock överväxta av grå lav och mossa. Även stensöta, de ser lite ut som ormbunkar i miniatyr, hittar sin växtplats på blocken. Den lilla fågeln med den kraftiga rösten, gärdsmygen, framför sin porlande sång en bit bort i skogen. Rödhakens knäppande läte avslöjar dess närvaro och efter en stunds letande hittar jag den där han rör sig från gren till gren i en björk.
Uppe på kullen har granen ersatts av tall. Marken är stenig och när jag kommit längst upp står jag plötsligt i ett klapperstensfält, skapat när isen drog sig bort för cirka 7000 år sedan. Där sen berget tar slut hittar jag en klippa med utsikt över omgivningen. Medan jag tar fram matsäcken slår det mig vilken lugn plats detta är. Bara vindens sus i träden., ett par mesar som piper i skogen nedanför och några försynta knackningar från en hackspett i ett träd ovanför mig. Inga motorljud från vägar eller muller från avlägsna industrier utan bara svaga, naturliga ljud. En företeelse som börjat bli sällsynt, ja en vistelse i en sådan miljö kommer kanske snart marknadsföras som lyx.
Strax jag fortsätt färden hamnar jag i ett blåbärsris, fullt med stora och fina bär. Även om jag plockade många liter förra veckan så kan jag inte motstå dessa. Och det är rent meditativt med bärplockning i en vacker skog. Plockar mugg efter mugg tills alla påsar i ryggsäcken, och även den tömda termosen, är fyllda. Visst är det enklare att köpa färdig sylt i affären men då missar man glädjen av att minnas skogsutflykten varje gång man äter av den.
Lyssna på några av skogens minsta fåglar, gärdsmygens sång och varnande rödhake, och bläddra bland bonusbilder:
