Efter ett par dagar med blandat väder har det utlovats mer sol idag om än bara tre plusgrader och en frisk nordlig vind ovanpå det. Väl klädda vandrar vi leden uppåt fjället men får ideligen stanna för att beundra utsikten. De mättade färgerna på det gula gräset på myrarna, i ljungen och det nu eldröda blåbärsriset skapar, tillsammans med gröna granar, gula fjällbjörkar och enstaka röda rönnar, ett färgsprakande sceneri på fjället. Inte så många fåglar visar sig förutom en närgången talltita som far runt i enbuskarna vid stigen. Även björktrastar letar föda på sluttningen och långt borta hörs korpen. När vi kommer över första krönet glittrar det i den lilla sjön som ligger längre ner i dalen och vi får ännu en anledning till att plocka fram kameran.
Snart framme vid delningen där två leder korsar varandra och tar höger upp i dalen mellan Östfjället och Källfjället. Efter en knapp kilometers vandring i småväxt björk- och granskog syns nu den övre sjön. Eller sjö och sjö, det ser mer ut som en stenåker eftersom den torkat ut nästan helt efter den regnfattiga sommaren. Vi rundar den och kommer fram till raststugan där trappan på sydsidan ger lä från nordanvinden. Soppa och smörgås blir det som en tidig lunch som avnjuts i den stilla miljön. Vi bryter upp och påbörjar stigningen söderut med solen, som nu börjar värma lite grann, i ansiktet. När vi når högsta punkten på leden, strax nedanför Östfjällets topp, känns det skönt i vaderna. Här möter vi också för första gången på dagen en annan vandrare men av döma storleken på hans ryggsäck har han nog tänkt sig en betydligt längre tur än vi har.
Nu bär det nedför och innan vi nått längst ner har vi hejat på ytterligare några som njuter av den vackra naturen. Viker av leden och går på skrå över en mindre höjd. Nedanför den finns ett fint parti med mindre raviner som vi följer för att så småningom komma ner till en mindre grusväg som får bli en enklare avslutning på den cirka en mil långa vandringen.
Bläddra bland bonusbilder:
