Efter en varm inledning på hösten har det nu blivit svalare, åtminstone på morgnarna. Så det är några få plusgrader och frost i gräset när jag påbörjar dagens vandring på Ängsö. En kvart kvar till soluppgången och lite halvskumt fortfarande. Hinner bara ta några få steg in på den lilla grusvägen när jag ser två dovhjortar i skogen strax bredvid vägen. Eller snarare är det så att de sett mig först. De står där och tittar intensivt på mig. Så länge jag står still gör de det också men när jag efter ett tag tar ett steg framåt så skyndar de genast längre in i skogen. Jag fortsätter framåt längs vägen en bit men viker sedan av in genom en glest bevuxen hagmark.
Dovhjorten är det hjortdjur som brunstar senast på året, under oktober månad. Jag känner till en plats där de största och starkaste hjortarna samlas för att göra upp rangordning och det är dit jag är på väg nu. Jag gillar att röra mig så ljudlöst som möjligt i naturen för att inte störa och för att komma det vilda djurlivet så nära som det bara går. Ju närmre jag kommer desto mer försiktigt smyger jag. Nu kommer jag fram till ett fält där det går många hindar och årskalvar. I skogen på andra sidan om den öppna ytan hör jag det klapprande ljudet från kapitalhjortarnas kronor som slår emot varandra. Slagsmålet är tydligen i full gång och det är naturligtvis anledningen till att brunstiga hindarna på fältet har dragits till platsen. Att smyga på en ensam hjort går oftast bra men om det är en hel hjord som här så är det meningslöst. Det är alltid någon som håller vakt och som varnar flocken så fort de ser en skymt, eller känner vittring, av mig. Så jag drar mig bort från fältet och låter både hjortar som slåss och hindarna på fältet vara i fred.
Går österut genom en gles lövskog. Solen har nu kommit upp och belyser de starka färgerna i lövträd som asp, ask och lönn. Stannar till för att beundra de fina mönstren någon insekt skapat i veden på ett gammalt kullvält träd. Några röda asplöv som fallit vill jag också fotografera innan jag vandrar vidare. När jag kommer fram till ett oslaget fält ser jag plötsligt huvudet av en ung hjort i motljuset. Slänger upp kameran och tar en bild på vinst och förlust innan han skuttar bort mot solen. Resultatet tycker jag blev en trolsk bild.
Väl genom skogen genar jag över en slagen åker där provianterande sånglärkor flyger upp framför mig. Kommer ut till favoritudden i österläge vid fjärden mitt på ön. Avnjuter min andra frukost i solgasset och lyssnar på nötväckorna som kilar uppe i eken ovanför mig. När spillkråkan hörs i fjärran har jag räknat in tre olika spettar denna morgon, efter den större hackspetten och gröngölingen. I buskarna längs vägen över fälten noterar jag både gulsparvar och steglits. Via några hagar där jag ser ytterligare ett par dovhjortar sluter jag därför cirkeln på flera sätt när jag är tillbaka till utgångspunkten.
Bläddra bland bonusbilderna:
