v20 – Stadsnära våtmark

När jag kommer fram till våtmarken har solens strålar ännu inte nått ner till området. Det är fortfarande svalt och morgondimmorna ligger i sjok över dammarna. Börjar med en vandring runt området för att få en uppfattning om vilka fåglar som finns här och var de håller till liksom var jag bör placera mig för att få ett bra ljus. Olika dammar hyser olika fåglar, lite beroende på vattendjup och strandvegetation. När jag kommer tillbaka till utgångspunkten visar det sig att de första dammarna faktiskt var bäst. Men promenaden var för den skull inte bortkastad, den gav både fina fågelobservationer och lite inombords värme.

I en damm håller ett skäggdoppingpar på att bygga ett bo. Jag sätter mig ner på marken en bit från strandkanten för att inte verka så stor och skrämmande. Det verkar lugna dem för de återupptar snart arbetet med att släpa växtdelar till den lilla flytande ö de verkar ha spetsat in sig på. Båda två hämtar hela tiden nya strån och blad. Vid ett par tillfällen när båda samtidigt lämnat det blivande redet visar en sothöna intresse för samma ö. Skäggdoppingen som är betydligt mindre än sothönan tvekar inte utan störtar fram och lyckas fräsa till såpass att sothönan retirerar. Ibland gör de paus i bobyggandet och är lite kärvänliga mot varandra. Då håller de näbbarna mot varandra, det ser nästan ut som de pussas, och det bildas ett hjärta mellan fåglarna när man ser dem i profil. När sen honan går upp på redet för att rätta till allt bomaterial rinner vårkänslorna till för hannen som hoppar upp på hennes rygg och gör vad han kan för att det ska bli små doppingbarn.

Jag blir sittande på samma ställe vid kanten på dammen hela morgonen. Tittar på bobygget och tar lite bilder på det söta paret. Lägger mig då raklång på marken för att hamna på samma nivå som doppingarna. Till slut blir det lite påfrestande för ryggen så jag tar en fika sittande vänd mot solen som nu värmer skönt. Doppingarna tar ingen som helst notis om mig och när jag nu nästan blivit som en inventarie här är det fler fåglar som också kommer inom bekvämt räckhåll för min kamera. Så morgonen blev riktigt fin. På hemvägen stannar jag till vid ett gammalt gravfält från järnåldern där jag beundrar de fina backsipporna som nu står i full blom.