Stenknäcken är en fink med stort huvud, tjurnacke och väldigt kraftig näbb. Även om den inte knäcker några stenar, som det svenska namnet antyder, så kommer näbben väl till pass när den krossar kärnor av olika slag. Den lär kunna krossa olivkärnor för vilket krävs ett tryck på 70 kilo per kvadratcentimeter så man ska nog inte försöka få den att äta ur handen på en. Istället är kanske dess latinska namn, coccothraustes, mer rättvisande eftersom det på grekiska betyder frökrossare. Det är en relativt ovanlig fågel även om den blivit något vanligare de senaste åren och trivs i städer och deras omgivningar i Södra Sverige upp till Mälardalen och längs Östersjökusten norrut.
Under den senaste månaden har jag mest varit vid skogsmatningar och fotograferat. För att förhoppningsvis få lite nya fotoobjekt är jag idag på plats vid en fågelmatning i utkanten på Västerås, strax intill Svartån. Det har fallit lite snö de senaste dagarna, ett tunt lager ligger på mark och buskar, och det är några minusgrader. Jag sätter mig ner under en björk en bit bort från matbordet för att fåglarna ska våga sig fram. I början är det bara mesar som vågar ta för sig. Jag tar lite bilder av blåmes, talgoxe och entita medan jag hoppas på nya arter som dock verkar dröja. Jag ser att det sitter några bofinkar i busken en bit bort men som dock är lite reserverade av sig. Det är kallt att sitta still, man har inte riktigt vant sig vid vintertemperaturen ännu, så jag värmer mig med varmt te från termosen.
Jag går fram och lägger ut lite extra frön i en springa på en grov gren som ligger lutad mot en större sten en bit från matbordet. Snart hittar fåglarna det nya gömstället och även bofinken verkar tycka att stället är okej för en av dem sätter sig vid roten av grenen. Han tar sig med försiktiga hopp upp längs grenen men blir plötsligt översköljd av snö då en nötväcka lättar med näbben full av frön. Det ser lite roligt ut på bilden men bofinken ger inte upp utan fortsätter upp till maten. Så landar även några stenknäckar i buskarna bortanför matningen och en av dem vågar sig ner på grenen där jag kan få några bilder på honom. Även om överdelen av fågeln ser oproportionellt stor ut har fågeln en fantastiskt fin fjäderdräkt med en färg som går från orange till rostbrunt. Innan jag ger upp får jag även besök av en domherre, fast en hona, och en större hackspett.
Bläddra bland alla de fåglar jag träffade på idag. I den ordning de är nämnda i texten.
