Plötsligt får de snöklädda granarna snett framför bilen liv, i en explosion av snö lösgör sig tre kronhjortar och hoppar med stora språng över den snöiga skogsvägen och försvinner in i skogen på andra sidan. Det är en riktig vinterdag och jag på väg till en av våra småfågelmatningar. Den vanliga vägen, som går över stora fält, har drivit igen av kombinationen snö och vind de senaste dagarna. Därför har jag tagit en bakväg genom skogen. Det ligger en decimeter snö på den lilla vägen men några bilar har kört innan mig och jag gör mitt bästa för att hålla mig i deras hjulspår. Jag kommer lyckligt fram till den lilla ficka invid vägen vi använder som parkering och vandrar upp för sluttningen. Det är en frisk morgon, tio minusgrader och blå himmel. Men så mycket sol lär jag inte få här inne i skogen med tanke på hur lågt den står så här års.
Väl framme lägger jag ut, förutom solroskärnor och jordnötter, även en handfull oskalade hasselnötter i en stubbe. Den senaste veckan har vi haft besök av ett par nötkråkor och de fullkomligt älskar hasselnötter. Sätter mig i skydd men behöver inte vänta länge innan den första nötkråkan flyger in. Den är dock försiktig av sig och flyger iväg när han hör slutarljudet från kameran. Jag ställer om till ljudlöst medan jag väntar på hans återkomst. Och det dröjer bara fem minuter så seglar han in framför mig igen. Han väljer noga ut en nöt som han tar i näbben och flyger sen iväg med den. Snart är den andra nötkråkan på plats och proceduren upprepas. Inser att de förmodligen inte öppnar och äter nötterna, för det kunde de lika gärna ha gjort på plats, utan att de flyger iväg för att gömma nötterna för att ha vid sämre tider.
Snart är de utlagda nötterna slut och jag går fram och fyller på. Mesarna som inte är blyga av sig svirrar runt mig. Men nötternas skal är för tuffa för dem så de är mest intresserade av fröna. Efter ett tag hör jag domherrens svaga vissling och strax kommer ett litet gäng röda tomtar fram till matningen. Deras favorit är oskalade solrosfrön som de med malande näbbhalvor skalar och får fram kärnan ur. Det ser lite roligt ut när de har fullt med skal runt näbben, som ett buskigt tomteskägg. Jag hör en spillkråka på avstånd men ser den inte. Den större hackspetten är trots namnet betydligt mindre än spillkråkan men desto lättare att locka fram till matningen. Framförallt om man bjuder på margarin eller något annat fettrikt. Solen har nu kommit upp en bit på himlen men förmår bara vid ett par korta tillfällen nå ner till matplatsen med några bleka strålar. Men snön gör ändå att det är ett hyfsat ljus här i skogen och jag har inga problem att hitta några användbara inställningar på kameran. Hackspetten intresserar sig nu för stubben med nötter men samtidigt kommer en av nötkråkorna tillbaka och det blir ett litet råkurr men där hackspetten snart får ge sig mot den betydligt större nötkråkan. Som nöjt tar en nöt och kastar upp i luften för att sen elegant fånga den med sin stora näbb.
Det blir så småningom rätt kallt om fötter och händer att sitta still så framåt lunch ger jag upp och tar mig tillbaka till bilen. Ser att en traktor kört längs vägen i motsatt riktning jag kommit och eftersom det är en genare väg chansar jag på att följa den. Det går skapligt genom skogen men när jag kommer ut på fälten är traktorns spår nu halvmeterdjupa i de värsta drivorna. Då min bil inte har den markfrigången blir det en vådlig färd där jag tar sats och ömsom åker kana och ömsom leker snöplog över fältet. Är väldigt nära att fastna i drivorna men lyckas med ett nödrop komma över och fram till en plogad större väg. Jag ska nog köpa en trisslott idag…
Bläddra bland lite olika bonusbilder på nötkråkan:
