Det har blåst mycket den senaste tiden men idag är det äntligen lite lugnare och det verkar bli en fin dag för en utflykt. Med nyvallade fjällskidor och en fika i ryggsäcken är vi på väg upp mot Östfjället. Solen står fortfarande lågt men belyser vackert fjällen liksom granskogen i sänkorna. Vi följer den vanliga leden på Östfjällets sydsluttning och stannar ofta för att ta en bild eller bara beundra utsikten. Vid korset nedanför Källfjället tar vi höger in i dalsänkan mellan fjällen. Efter någon kilometer ser vi Östfjällsstugan som är dagens mål. Vi är snart där och kan spänna av oss skidorna och gå in i den lilla raststugan. Klyver ett vedträ till spänt och med hjälp av en medhavd ljusstump får vi eld i kaminen. Det sprakar mysigt när vi tar vår lunch, soppa och smörgås, framför den. Efter ett tag kommer ytterligare några skidåkare som blir glatt överraskade över att någon har tänt en brasa. Vi överlämnar ansvaret för den till dem, önskar god tur och fortsätter vår färd uppför Östfjället. Inte så brant men det är en lång och seg uppförsbacke. Till slut är vi i alla fall uppe på krönet och när vi vänder oss om kan vi se ända bort till Trysilfjället i Norge. Sen glider vi utför med solen i ansiktet och Storfjället i fonden. Halvvägs ner, vid vindskyddet, tar vi av till höger, fortsätter över platån och får sen en härlig utförslöpa tillbaka mot stugan.
På fjället är det än så länge glest mellan fåglarna. Korpparet i Östfjällsdalen var på plats och vi såg spår av ripa vid en björkdunge. Nere i dalen hör jag årets första grönfinkar, ett strävt och lite skorrande läte. De har alltså uppfattat att dagarna blivit längre och att våren inte är alltför långt borta. Hannarna är vackert olivgröna med en tydligt gult band på vingarna liksom vid stjärtroten. Honorna har också vingband men med svagare färg och deras fjäderdräkt är också gråare. Det är tydligt vem som behöver ett bättre kamouflage när de ligger på boet och ruvar äggen.