Efter att ha sökt vårfåglar på Mälarens stränder och sedan uppe i Svartådalen har jag idag letat mig till en fågelmatning i utkanten av staden. Veckans naturupplevelse kan vara en lång och strapatsrik utflykt men ibland, som idag, kan den vara kortare i både tid och reslängd. Just den här matningen ligger fint i kanten av en mindre lövskog och med lite ängar utanför. Strax bredvid fågelmataren ligger en kullvält gammal urholkad stock lutat mot en sten. Jag fyller innanmätet med frön och slår mig ner under en björk en bit därifrån. Det är en fin morgon. Höga tunna moln täcker himlen, några minusgrader och svaga vindar. Trots att jag befinner mig nära staden är det ganska lugnt här. På avstånd ser jag en man som är ute och motionerar sin hund men i övrigt är jag själv här. Så hör jag en av lövskogens första vårtecken, bofinkens sång. Enstaka exemplar har övervintrat här men det är först nu de börjat sjunga. Det gör de för att markera sitt revir och kanske även för att locka till sig en hona.
Det är alltid intressant att se i vilken ordning de olika fåglarna kommer fram till matbordet. Idag behöver jag inte vänta länge förrän nötväckan och även mesarna är där, talgoxe, blåmes och entita. Efter ett tag vågar sig även pilfinken och gulsparven fram. När så dessa fåglar ätit ett tag och visat på att det inte är någon större fara kommer även herr och fru domherre ut från buskarna. Jag hör dessutom några stenknäckar som verkar sitta i någon trädtopp i närheten men de är försiktigast av dem alla. Först när marken fullkomligt kryllar av småfåglar, de letar frön som trillat ner på backen, vågar en stenknäck sig fram. Det är en väldigt speciell fågel med jättekraftig näbb och med en fjäderdräkt som är vackert rostbrun, ja nästan orange. Men den hinner inte mer än sätta sig vid mataren förrän det är något som skrämmer hela flocken. Alla flyger iväg och sätter sig i säkerhet i de närbelägna buskarna. Kanske en sparvhök som ofta gör räder vid matningen?
Det blir tomt en stund på fågel och jag passar på att värma mig lite ur termosen. Sen börjar det om igen, i samma ordning som sist. Fast den här gången blir fåglarna skrämda innan de mest försiktiga kommit tillbaka. Och så håller det på hela morgonen med långsamt ökande antal både arter och numerär av fåglar för att det sedan plötsligt blir soprent framför mig igen. Men åtminstone tre gånger fullbordas den stegvisa påfyllningen av fåglar så att även stenknäcken kommer ner. Bäst jag sitter där och försöker fotografera de små fåglarna så landar en kraftig ringduva framför mig. Den är så stor att jag knappt får in den i bilden med det långa teleobjektiv jag har på kameran. Jag får nöja mig med en porträttbild på den stora duvan som får bli den sista bilden jag tar för dagen.
Förutom dagens förnämsta vårtecken, bofinken, finns nedan några av de andra gästerna idag. Nötväcka, talgoxe, entita, pilfink, gulsparv, domherre, stenknäck och den stora ringduvan.
