v46 – Nytt försök i skogsgläntan

Under min senaste sittning i skogsgläntan blev det bara sekundsnabba besök av duvhöken. Därför är jag nu på väg för ett nytt försök, idag tillsammans med en god vän. Vi har startat tidigt och då inget oförutsett har inträffat under den mörka färden genom skogen är vi framme i god tid. Vi hinner lägga ut mat till både stora och små fågelgäster innan vi kryper in i gömslet. Tänder några ljus, startar kaminen och riggar kameror under tystnad. Kan sedan pusta ut och småprata lite medan vi väntar på gryningen. Emellanåt lyssnar vi på skogens svaga ljud. En korp flyger skrockande över oss. Vingfladder från en mindre fågel strax framför gömslet. Vindens sus i trädkronorna.

Nu har ljuset kommit till gläntan så vi släcker ljusen och fäller ner gardinen. Himlen är inte lika klar som prognosen visade men det ser ändå lovande ut. Temperaturen runt noll har skapat frost på vegetationen som nu gnistrar i morgonljuset. Flera mesar har hittat de utlagda fröerna och flyger i skytteltrafik mellan den skyddande busken och matplatsen. Några nötskrikor visar intresse för de ekollon vi lagt ut. De flyger fram och tillbaka under skränande läten och skrämmer varje gång bort de småfåglar som vågat sig fram. Några domherrar har nu anslutit sig till gänget men är främst ute efter solroskärnorna. Både de och de olika mesarna mellanlandar ofta i några rönnbärsgrenar på väg till maten och i väntan på större besökare fotograferar vi dem.

När vi avverkat både frukost och lunch i gömslet börjar vi funderar på om det ska bli ännu en bomdag. Inget besök och inte ens ett rop från någon duvhök. Knappt har vi tänkt tanken förrän jag uppfattar en stor skugga som kommer farande ovanför oss. Höken måste ha suttit tyst i något träd bakom oss, förmodligen under lång tid, för att förvissa sig om att ingen fara hotade. Nu störtar han ner mot maten. Sitter en stund och tittar sig omkring efter landningen. Tar sedan några försiktiga steg fram till hönan och börjar plocka den frenetiskt så att fjädrar och dun yr. Äter konstant under en dryg timme. Tittar upp mellan tuggorna, omväxlande höger och vänster. Vid ett par tillfällen försöker han med flaxande vingar slita loss hönan för att flyga iväg med den. Det lyckas han inte med eftersom vi surrat fast den ordentligt. Vi får dock lite bilder på den dramatiska situationen. Till slut verkar han dock vara ordentligt mätt, åtminstone putar krävan betänkligt. Flyger upp i en tall i kanten på gläntan där den putsar sig ren innan den försvinner in i skogen. Vi kan äntligen släppa taget om kamerorna och slå upp lite eftermiddagskaffe innan vi lämnar kojan.