Vaknade i morse till härligt vinterväder med full sol och tio minusgrader. Tog bilen mot Myrflodammen för att där leta lavskrika. Då jag parkerade vid stugbyn var det minus femton. Det var väl fortfarande okej men när jag skidade in i dalen kändes det som temperaturen sjönk en grad för var hundrade meter. Väl framme vid dammen mellan Flatfjället och Närfjället, där kalluften som rasat ner från fjällsluttningarna samlats, var det en bra bit under tjugo. Kylan bet ordentligt när jag la ut lite lockbete åt skogens fåglar. Väntade ett tag men de verkade ha flytt dalen för lite varmare trakter. Så jag bestämde mig för att ändra mina planer och göra detsamma.
Därför är jag nu på väg upp mot fjället och solen. Stannar till på den första höjden och njuter av utsikten mot de vita topparna på andra sidan och den vida dalen mellan dem och mig. En korp kommer flygande, kanske på väg upp i den övre ravinen där jag vet att ett par brukar häcka. Själv glider jag ner mot myren där årets snötäcke inte lyckats täcka alla de små bäckar som korsar området. Letar upp ett ställe för att säkert kunna komma över en av de större och följer en mindre bäck som bitvis går under snön och bitvis rinner öppen mellan meterhöga snöväggar. Plötsligt hör jag ett läte jag känner igen men inte riktigt kan placera. Det känns lite som på fel plats. Tar några stavtag längs den slingrande bäcken och efter nästa böj ser jag den som sitter därnere vid kanten, strömstaren. Den trivs även vid mindre vattendrag men jag hade inte förväntat mig att hitta den mitt i det här snölandskapet.
Fortsätter uppåt fjällsluttningen längs den porlande bäcken tills den tar slut, där vattnet på något magiskt sätt kommer upp från marken. Precis nedströms källan är det ingen fallhöjd så där är bäcken lugn och några meter bred på en sträcka av tjugo meter. Nu får jag dagens andra överraskning. Ett gräsandspar simmar nämligen i denna vackra klarvattenspegel, flera kilometer från närmsta öppna vatten. Undrar hur det kommer sig att de är här? Änderna är vaksamma och inte lika tama som de i städernas parker så jag får nöja mig med att titta på dem på håll.
På min runda kommer jag nu in i ett fint bestånd av fjällbjörk. Bland de lågväxta och knotiga gamla träden ser jag gott om spår. Från hare men framförallt ripa, båda arterna söker sig gärna till dessa områden för att proviantera, men varken fåglar eller däggdjur syns till. När jag på hemväg, efter att ha korsat myren, passerar ett parti gamla granar får jag dock syn på en flock med fem ripor. De får bråttom när de får syn på mig. Med de korta benen verkar det som att de rullar fram vilket ser lite kul ut. När de skapat ett behörigt avstånd till mig lugnar de ner sig och börjar knapra på björkskott de kommer åt. Själv skidar jag upp för sluttningen i den härliga fjälluften. Stannar bara vördnadsfullt upp vid en väldigt gammal torraka. Undrar när det här trädet grodde och hur det såg ut här då?
Följ med ut på fjället. Notera spåren från olika djur i snön:
Bonusbilder på övriga fåglar, förutom korpen, jag mötte på fjället:
