God etik är A och O för naturfotografer tycker jag och många med mig. Det är jätteviktigt att minimera den störning vi kan ge upphov till när vi är ute i naturen. Genom att ge akt på fotoobjekten kan man se om de blir stressade och i så fall får man backa. Vid häckning är de extra känsliga och att uppehålla sig i närheten av deras bon måste göras med största försiktighet. För känsliga arter bör detta helt undvikas. Själv fotograferar jag ibland mindre känsliga arter vid deras boplatser men använder då alltid gömsle uppsatt i förväg eller på natten. Genom att vara ”osynlig” får jag också bilder på deras naturliga beteende.
Det är något speciellt med att ge sig ut på natten och i lugn och ro komma i ordning innan gryningen kommer. Idag är jag på väg till en våtmark med en mindre hägerkoloni beläget i några större buskar ute i vattnet. Har i förväg rekat platsen och hittar därför fram till strandkanten i mörkret. Slår vant upp det låga gömslet och kryper in det. Så är det bara att ligga still och vänta. Nu får jag använda öronen för att vara med om när naturen vaknar. En enkelbeckasin far fram i luften ovanför, långt borta en spillkråka och från vattnet de försynta visslingarna från några simmande krickor. De flesta lätena är från fåglar på håll så jag får anstränga mig för att identifiera dem. Men plötsligt ett starkt och inte särskilt vackert ljud, det grislika skriket från en vattenrall. Han måste befinna sig max tio meter bort från mig. Den skygga fågeln håller nästan uteslutande till i vass eller annan tät vegetation och visar sig sällan. Därför är det via lätet som man oftast blir medveten om dess närvaro.
Nu är gryningen här och jag kan börja spana ut genom gluggarna i det svaga ljuset. Över vattnet kan jag se en räv som kommer strykande längs strandkanten. På jakt efter en vattensork eller annan frukost kan man tänka sig. Ute på vattenytan simmar några änder, mest gräsänder och enstaka knipor. Så uppenbarar sig en liten flock med dovhjortar på höjden på andra sidan, tyst tar de sig ner till vattnet för att dricka. Men det är alltid någon hjort som spanar när de andra dricker.
Långsamt blir det ljusare och allt fler fåglar stämmer upp i morgonkören. Taltrast, gröngöling och rödhake. Nu kan jag också se aktiviteter i hägerkolonin. Urskiljer fem bon, i ett par står det två hägrar medan det i övriga är ensamma fåglar. Kanske är deras partner redan ute och fiskar eller så har de ännu inte hunnit hitta någon att bilda par med. Jag kan inte se någon som ruvar, de har väl inte hunnit lägga några ägg ännu. Ibland lättar en fågel och flyger iväg medan andra kommer tillbaka, då ofta med en pinne i näbben för att bygga på boet med. Så påbörjar ett par en slags ritual, stående mitt emot varandra fäktar de med näbbarna. Den ena sträcker fram sin stora näbb som den klapprar med medan den andra ryggar tillbaka. Sen växlar de uppgift. Hela tiden har de olika ljud för sig. Jag tar lite bilder på den säregna ceremonin men även på fåglar som startar och landar.
Med förmiddagen kommer också solen fram och det blir lite varmare. Men jag har fått ont i nacken av att ligga på mage bakom kameran hela morgonen och beslutar mig för att det får räcka för idag. Jag inväntar ett tillfälle när de flesta hägrarna är ute och flyger. De andra lättar när jag kliver ur gömslet så jag river det snabbt och skyndar över kullen och bort till bilen. När jag kör därifrån passerar jag änden på våtmarken och ser att flera hägrar redan är tillbaka i kolonin.
Bläddra bland bonusbilder:
