Vågorna slår på utsidan av ön. En måttlig bris ligger på men i den lilla viken utanför mitt gömsle ligger vattnet spegelblankt. Ute på redden ligger ett gäng ådor, alltså ejderhonor, och skrockar. Fiskmåsars skrik och silvertärnors tjatter bidrar också till att skapa rätt ljudkuliss till skärgårdsstämningen. Igår kväll tog jag en tur till den här lilla grannön, Eköholm. Knölsvansparet hade valt samma plats för sitt bo som förra året och varit lika produktiva som då. Jag kunde räkna till fyra små dunungar som mamma svan försökte hålla nära sig när jag passerade på spången bara några meter från boet. Såg sen att det var en del fågel på udden mot sydväst. En häger spanade efter fisk medan en skrattmås redan fångat sin kvällsmat och mumsade på den. Bestämde mig då för att tillbringa morgonen vid den stranden.
Ett plask utanför gömslet väcker mig ur mina funderingar. Kikar försiktigt ut. En skedand har landat några få meter utanför stranden. Lite fundersam tittar han sig omkring. Reser sig så att han nästan står på vattnet. Kanske inser han att det där stora tältet på stranden inte brukar vara där. Så han lättar igen och flyger till någon tryggare plats. Samtidigt glider en storskrake, en hanne, ljudlöst in runt udden. Även han verkar lite konfunderad, men inte fullt lika misstänksam, som skedanden. För han stannar och simmar omkring i viken. Sticker ner huvudet under ytan för att kolla om där är någon fisk. Jag tar några bilder när han tittar upp igen. För att få några detaljer i det mörkt grönsvart glänsande huvudet får jag göra bilden ljus och det omgivande vattnet blir då silvervitt trots att det egentligen fortfarande är ganska skumt ute. Det blir lugnt igen. Spanar med jämna mellanrum av omgivningen. Och tur är det för oftast passerar fåglar utan att göra något väsen av sig. Ett undantag är knölsvanshannen som ligger i viken, ibland ger han ifrån sig ett knorrande läte. Någon slags kommunikation med honan uppe i boet. Och plötsligt är hon där. Med alla ungarna i släptåg. Dags för premiärturen i havet för de små dunbollarna.
Nu belyser dagens första solstrålar scenen framför mig. En vitkindad gås står på udden och här blir det tvärtom mot storskraken, för att få fram detaljer i gåsens ljusa partier blir resten av bilden väldigt mörk. Men det kan vara effektfullt det också. Så kommer en häger smygande runt udden, kanske är det samma som jag såg igår kväll? Han ställer sig att spana efter småfisk bland tången längst ut. Ett par silvertärnor som vänslas på en sten utanför påkallar nu min uppmärksamhet liksom ett par kanadagäss som kommer inseglandes i min vik.
Hela morgonen har jag hört en törnsångare utanför gömslet. Kanske ska jag försöka få en bild på den? Jag kikar ut genom min högra sidoglugg och hittar honom där han sitter högst upp i en hagtornsbuske och sjunger. Med det namnet är det ju väldigt passande så jag flyttar över kameran och får några bilder på honom innan det är dags att riva gömslet och återvända till stugan på den lite större ön.
Bläddra bland bonusbilder på morgonens fåglar. Storskrake, Ejder, Gräsand, Strandskata, Kanadagås, Skedand, Knölsvan, Häger, Silvertärna, Vitkindad gås, Skrattmås och Törnsångare
