Äntligen har de tunga molnen skingrats. Jag letar mig åter upp i skogarna runt Västmanlands mittpunkt. Sedan några veckor testar vi ännu ett nytt ställe för vår småfågelmatning. Bara en halv kilometer från förra stället har vi hittat en mindre bergknalle omgiven av en tät yngre granskog. Höjden är glest bevuxen med enbuskar, tall och björkar. På marken vit renlav som man får vara försiktig med så att den inte slits bort när man går över hällarna. En riktigt mysig och avskild miljö.
Väl där konstaterar jag att matarna är välfyllda och att det fortfarande finns gott om späck och margarin kvar. En urholkad mindre gren ligger tvärs en liten tallplanta framför matarna. Jag fyller den med skalade solroskärnor och slår mig ner en bit därifrån med ryggen mot en grov tall. Småfåglarna flyger mellan maten och de omgivande buskagen så det svirrar konstant av vingfladder i luften. Solen står lågt så här års, så lågt att den inte orkar upp över den omgivande granskogen. Men med den molnfria himlen är det tillräckligt med ljus att fotografera även i skuggan. Efter att ha suttit ett tag och studerat hur de olika arterna rör sig koncentrerar jag mig på de som vågar sig fram till den närmaste grenen. Som vanligt är det mesar och nötväckor som är djärvast. Den större hackspetten håller till på en stor tall som knäckts och verkar främst intresserad av talg och andra feta delikatesser. En försiktig nötskrika hoppar mellan olika grenar i bakgrunden och kommer bara fram till mataren korta stunder. Sen hör jag fåglar som är ännu blygare eller av annan anledning inte visar sig för mig. Korp, nötkråka och spillkråka är några av dem.
Jag försöker hänga med de snabba fåglarna med kameran men det är inte lätt. När en fågel landat på en gren vrider jag kameran dit, men innan jag satt ögat till sökaren och hunnit fokusera har den oftast redan flyttat sig till nästa gren. Sedan dyker en ny upp på en annan gren varpå jag försöker få in den i bilden och så vidare. Känner mig lite som Kalle Anka i djungeln de visar varje julafton. Byter taktik. Istället försöker jag hitta deras favoritplatser genom att studera var de oftast mellanlandar. Efter en god stund har identifierat några ställen många av dem nyttjar och så ställer jag in kameran mot dessa och förfokuserar så gott jag kan. Med ögat mot kameran väntar jag så på nästa gäst och när den dyker upp slutfokuserar jag och trycker av. Det går bättre även om många bilder bara visar stjärten eller en suddig vinge av fågeln.
Orkar dock inte sitta förberedd så långa stunder i taget. Mellan varven lutar jag mig tillbaka och bara tar in den härliga miljön. Det är lugnt här i gläntan. Bara en skällande jakthund på avstånd stör friden. Men jag har inte hört några skott så det har väl inte varit någon jaktlycka än så länge. Sista gången jag satt på det tidigare stället passerade en stor älgtjur mig men den har förhoppningsvis strövat vidare till andra marker vid det här laget. Avnjuter en förmiddagsfika medan jag väntar på att något kul ska dyka upp. Det mest spännande som besöker mig är två ekorrar som också gillar den utlagda maten. Packar ihop mina saker och vandrar ner för höjden. Letar mig igenom granskogen och kommer fram till den lilla skogsvägen, inte långt från bilen.
Bläddra bland bonusbilder på fåglar jag lyckades få in i sökaren idag. Nötväcka, talltita, tofsmes, svartmes (tillika huvudbilden), talgoxe, större hackspett och blåmes.
