Viker in på grusvägen, den går genom en gles skogsridå men snart öppnar sig landskapet och ett stort kalhygge breder ut sig på min högra sida. Efter ett par hundra meter kommer jag fram till en korsning där jag kan parkera utan att blockera vägen för någon. På de här hyggena är det i år gott om sork och det har fått några ugglor att upprätta detta till sina jaktmarker. Det är åtminstone två hökugglor och en lappuggla som tidvis jagar här. Ett lappugglepar häckade i närheten i våras så det kan vara någon av dem som setts här men hökugglorna är med all sannolikhet långväga gäster. Är de svenska häckade de längre norrut men de kan också komma från Finland eller Ryssland. De har nu varit här i ett par veckor och förmodligen stannar de kvar så länge det finns mat här. Ugglorna har i sin tur lockat till sig både fågelskådare och fågelfotografer som gärna vill se de spännande fåglarna. Lappugglan syns mest morgon och kväll medan hökugglan även är dagaktiv.
Solen har inte riktigt kommit över horisonten än och då morgonen är rätt kylig börjar jag med en promenad längs avfartsvägen. På min högra sida fortsätter kalhygget medan skogen på min vänstra sida är intakt. Ser några korsnäbbar som håller till i grantopparna, de älskar nämligen kottar, och på håll hör jag sångsvanar. Sveper ofta över hygget med kikaren, speciellt granskar jag de få träd som är kvar liksom de högstubbar som sparats för några områdets alla insekter. Stubbarna är favoritplatser för ugglorna som ofta sitter där och spanar efter sorkar. Jag är tillbaka till korsningen när ytterligare en bil rullar in och parkerar bakom min. Ur stiger en kille jag aldrig tidigare träffat men eftersom han har samma intresse som jag börjar vi genast prata. På hans fråga om det varit framme någon uggla får han ett nekande svar från mig. Men medan han plockar fram en kamera från sitt bagageutrymme sveper jag en gång till över kalhygget norrut och får faktiskt syn på en hökuggla långt bort. Vi studerar båda ugglan som byter position emellanåt, ibland spanande från en högstubbe och dessemellan från ett träd. Så får vi vara med om ett lyckat dyk ner på marken. Med viss möda tar sig ugglan upp från riset med flaxande vingar, nu med en mus i klorna. Den flyger vidare till en låg stubbe där vi ser att den faktiskt gömmer maten i den. Förmodligen har den redan gjort ett par lyckade jakter den här morgonen och ätit sig mätt men fortsatt att jaga. Nu lägger den upp mat som förråd åt sig för kommande dagar med sämre jaktlycka.
Jag tar fram min portabla ”Brasse-stol” och unnar mig en fika vid vägkanten samtidigt som jag håller viss koll på ugglan som nu sitter högt upp i en torraka på andra sidan hygget. Lagom till det att jag stoppat undan termosen kommer ugglan flygande och landar i ett träd precis invid vägen. Vid det här laget har det anlänt ytterligare några bilar av vilka några fört hit gamla bekanta. Vi får alla tillfälle att fotografera ugglan på nära håll innan den fortsätter sin dag längre in i skogen. Det finns en oskriven regel att man alltid håller sig på vägen när man har en uggla på en äng eller ett kalhygge. Inte för att ugglan blir rädd och sticker utan för att man skrämmer ner dess bytesdjur i sina hålor och försämrar möjligheten för ugglan att få mat. Med lite tålamod händer det att ugglan istället kommer till en, precis som idag. Vi har inte behövt säga till någon av dagens gäster men när det är en känd plats som den här så kommer det alltid någon som inte förstår detta och som man får informera. Nu anländer ytterligare ett antal bilar och jag känner att naturupplevelsen försvinner i folksamlingen och beslutar mig för att avsluta mitt besök vid hygget och bege mig hemåt.
Bläddra bland fler bilder på hökugglan:
