På väg till skogsmatningen norr om Västerås för första gången på det nya året. Efter två veckor med töväder är det bara enstaka fläckar av snö kvar så jag får försöka få till lite skogskänsla på bilderna idag. Temperaturen ligger kring nollan och just nu är det mulet väder men meteorologerna har lovat att det ska spricka upp under förmiddagen. Skogsvägen är riktigt blöt och delvis lerig, tur att man inte har nytvättad bil idag.
Väl framme vid matningen strör jag ut småfågelmaten i mossan medan hasselnötterna hamnar i en ihålig stubbe. Får se om det kan locka ner någon nötkråka idag. Sätter mig så att jag har kameran i jämnhöjd med de utlagda fröna och med en gran i bakgrunden. På så vis hoppas jag få lite intima bilder på matgästerna. Väntan blir inte lång. Mesar, nötväckor och domherrar flyger om vartannat och ibland är det så trångt kring maten att det är svårt att fotografera en enskild fågel. Eftersom ljuset ännu är svagt blir de flesta bilderna suddiga när de snabba besökarna gör sina korta nedslag. Så hör jag ett kraftigare vingfladder och tittar upp från kameran. Det är en större hackspett som också lockats hit. Han landar på en torr gren som sticker upp från en rotvälta. Med långt till bakgrunden friläggs hackspetten på ett tydligt sätt. Jag noterar att många av de andra fåglarna också mellanlandar på samma gren så jag lägger lite tid på att avbilda dem där också. Skadar inte med lite omväxling av miljön i bilderna.
Så hör jag ett annat ljud, ett smackade läte. Det är en ekorre som letat sig fram till stubben och tittar ner. Mums, tänker han säkert. Tar snabbt en nöt och skuttar bort till närmaste träd där han sätter sig på en gren intill stammen en bit upp. Får där vara ifred när han jobbar med att gnaga sig igenom det hårda skalet. Så sveper nästa intressent för hasselnötter ner och landar på stubben. Nötkråkan. Böjer sig ner och plockar bland nötterna. Verkar som han väljer ut de bästa. Får en bild när han precis ratat en nöt och den faller ner mot marken. På en annan bild ser man att han lyckas trycka in flera nötter i gapet samtidigt. Säkert ska han flyga iväg och gömma dem för kommande tider då stubben är tom.
Själv dukar jag upp en andrafrukost och betraktar scenen framför mig medan jag äter. På den här platsen finns det både entitor och talltitor, två mesar som är väldigt lika varandra men som brukar föredra olika miljöer. Här ges därför utmärkta tillfällen att träna sig på att skilja dem åt. Entitan saknar talltitans ljusa vingband och ryggen är mer brun än talltitans gråa. Övriga fåglar som besöker platsen den här förmiddagen är desto lättare att känna igen, både till utseende och läte. På håll hör jag också gröngöling och spillkråka men ingen av dem kommer ner till mig idag heller.
Bläddra bland bilder på fåglarna i mossan:
Och när de sitter i grenen på väg till maten:
Och några i skogen:
Slutligen några på nötälskarna:
Notera skillnaderna mellan talltitan, den sista bilden i de två första serierna, och entitan, de två sista bilderna i den tredje serien!