v11 – Våren som kom av sig

Efter en vecka med skidåkning i fjällen är jag tillbaka i Västmanland igen för att möta våren. Jag har hört att sånglärkorna har kommit och det är alltid trevligt att få uppleva den tidiga våren med deras intensiva drillande. Därför är jag idag på väg till Asköviken, en pålitlig plats för de första lärkorna. Men de senaste veckornas blidväder har i natt ersatts med en köldknäpp och marken är täckt med ett tunt snölager så vi får se om de vill sjunga något idag.

Vandrar från bilen på den breda stigen ut över ängarna. Inga andra bilar på parkeringen och inga spår i snön så jag är först och ensam i det öppna och vidsträckta naturreservatet. Det känns som att kylan och snön har dämpat fåglarnas aktivitet för det är rätt tyst och jag ser inga fåglar i luften. Stöter på spår, här har i alla fall några gäss passerat stigen. På vissa ställen har de pickat med näbben ner i gruset under det tunna snölagret. Undrar vad de letat efter, där kan väl inte finnas något ätbart för dem? Vandrar vidare och ser snart ett gäng med gäss ute på ett fält. Det är främst grågäss men jag kan urskilja åtminstone en bläsgås och några sädgäss i flocken. Lite längre ut står två tranor, årets första, och kanske skrämda av mig lättar de under ljudligt trumpetande. Samtidigt faller det lätta snöflingor.

En spång leder över kanalen vars vatten täcks av en isskorpa, dock ingen som jag tror håller för att gå på. Följer nu en smalare stig längs en vall, vilket en räv också gjort tidigare på morgonen. Hans spår följer exakt stigen. Förmodligen för att den erbjuder det enklaste och mest lättsamma sättet att ta sig fram, även om inte stubben på åkern intill är mer än några centimeter hög. Närmar mig Asköbäcken där även ett rådjur har nyttjat stigen. Jag ser var han stannat för att sparka fram något ätbart. Det är mycket vatten i bäcken och vattenströmmen håller den isfri. Rådjuret har också nyttjat bron över den breda bäcken men sedan skiljs våra vägar då jag fortsätter norrut genom den lilla hagmarken som kallas stenarna. Hör en gulsparv framföra sitt typiska vårläte, det låter som att den räknar till sju och där den sjunde tonen är lång och utdragen.

Åter ute på fälten. Då ser jag den första lärkan som med fladdrande vingar stiger upp mot skyn. Den drar igång en försiktig drill, som om den inte riktigt är säker på om det är vår eller inte. Men för mig känns det inombords, våren är definitivt på gång när jag hör den. Går med lite lättare steg vidare längs med skogskanten ända bort till det stora fågeltornet. Klättrar upp och upplever åter den storslagna panoramavyn över viken. Som brukar vara istäckt fram till början av april men årets vinter har varit ovanligt mild och det tunna istäcket har smält. Endast strandnära områden har en isskorpa som ett resultat av nattens kyla. Det är långa avstånd men med kikarens hjälp kan jag identifiera änderna som simmar utanför vassen. Flest är gräsänderna men även ett gäng med bläsänder liksom ett par snatteränder. Längre ut ligger flera viggar, några knipor och ett par storskrakar. Efter målmedvetet spanande hittar jag så ett par av den mindre men vackra salskraken, en and som brukar rasta här under den tidiga våren på väg mot Norrland där den häckar.

På isen som ligger på de översvämmade strandängarna står ett hundratal tofsvipor. De ser väldigt frusna ut. De ångrar kanske att de flög så här långt norrut under förra veckans blidväder. På andra sidan viken ser jag en klump på en mindre vassö, Av storlek och form förstår jag att det måste vara en havsörn. Ingen perfekt plats för att spana efter bytesdjur från men den kanske är mätt? Även om vinden är beskedlig idag så blir jag kall och bestämmer mig för att tulla av innehållet i termosen. Sämre plats för en frukost finns det tänker jag när jag samtidigt spanar av luftrummet ovanför viken. Ett par ormvråkar segelflyger vid skogsbrynet västerut och när jag svalt sista tuggan kommer två havsörnar flygande längs med den.