Det knarrar under kängorna där jag går. Kung Bore råder än så länge men prognosen spår omslag till varmare framöver. Idag känner man dock inte något av det för det är rejält kallt. Jag tar en promenad runt området för att få upp lite värme. Befinner mig i ett öppet landskap med en mängd dammar som står i förbindelse med varandra. Det är ett större våtmarksområde som anlagts för att rena vattnet från bland annat näringsämnen. De flesta dammarna är isbelagda men på sina ställen strömmar vattnet sakta och håller det isfritt. Där det är öppet vatten en sådan här kall vinter hittar man alltid lite fågel. Ett sångsvanspar agerar isbrytare på sin väg längs kanalen och det krasar under dem när den tunna isskorpan brister. Dammen på andra sidan stigen har däremot fast is och mitt ute på den står ett par kanadagäss och spanar åt var sitt håll.
Närmar mig en kanal där det samlats en mängd änder. Mest gräsänder men även en del vigg och enstaka salskrakar. Jag går sakta längs kanalen men änderna är vaksamma och simmar bortåt så att de alltid har ett betryggande avstånd från mig. Jag får försöka med en ny taktik. Plockar fram mitt varma sittunderlag och slår mig ner på vallen intill kanalen. Min förhoppning är att de efter ett tag ska vänja sig vid min närvaro. Det är en strålande vacker morgon så det gör alls ingenting att sitta här och vänta. Solen har kommit upp ett stycke och jag inbillar mig att den värmer, åtminstone lite.
Så kommer ett gäng sothöns simmande i kanalen. De blir lite tveksamma när de får syn på mig och tar sig upp på vallen på motsatta sidan av kanalen där de lägger sig att vila. Några gräsänder kommer inflygande och landar på samma vall. Det får bli några bilder på dem också. Efter en stunds stiltje ser jag två knipor som simmar en bit bort. Hannens svarta huvud glänser metalliskt grönt i solen där den kråmar sig för honan. Hon drar sig dock ifrån honom och kommer istället närmre mig. Dyker under vattnet och jag får en bild när hon precis återkommer upp till vattenytan vilket ser lite lustigt ut. Hon reser sig upp och viftar vingarna torra. Simmar sen förbi mig men hannen är kvar och ser lite tveksam ut. Kanske ska han lätta? Jag gör mig beredd med kameran. Så tar han sats och sätter fart. Flaxar frenetiskt med vingarna och hjälper till genom att springa på vattenytan. Så får han luft under vingarna men doppar vingspetsarna i vattnet som fortsätter att stänka runt honom. I en båge passerar han mig samtidigt som kameran går. Det kan bli en kul sekvens tänker jag och lutar mig tillbaka. Sitter stilla och hoppas på salskraken som nästa fotoobjekt.
Plötsligt blir jag varse något som rör sig i skuggan nere vid vattnet, bara några meter nedanför min vänstra fot. Kom bakifrån längs strandlinjen och i ögonvrån tror jag först att det är en större vattensork. Men den rör dig inte alls som en sådan och när jag försiktigt vrider huvudet ser jag att det är en liten fågel som trippar fram på stenarna. En vattenrall. Tillhör släktet sumphöns och har långa ben och stora fötter, anpassad för ett liv i träskmarker där den obehindrat kan gå på flytande växtdelar. Den håller sig i skuggan av vallen jag sitter på och vinkeln ner mot den gör att fotografering inte är att tänka på. Istället följer jag den med blicken där den fortsätter längs kanalen ända tills den försvinner in bakom några buskar. Jag fick inga bilder men blev en naturupplevelse rikare.
Se kniphannens hela start:
Bilder på honan:
Några bilder på gräsänderna:
Och några på sothönorna:
