Det är helt svart och alldeles tyst. Ligger i mitt lilla gömsletält och lyssnar. Efter tjäder. Förhoppningen är att åtminstone någon tjädertupp kommer hit ikväll inför ett spel imorgon bitti. Temperaturen faller, eftermiddagens sköna vårvärme är som bortblåst, och det är en fuktmättad men frisk luft i den fina skogen. Så plötsligt ett kraftigt vingfladder. En tjäder landar i ett träd en bit till vänster om mig. Härligt. Så, ytterligare en landar åt andra hållet. Spännande. Hör hur någon av dem byter gren men sen blir det åter tyst. En morkulla ”drar” ovanför mig. Stilla igen. Så det vibrerande lätet från en enkelbeckasin. Måste finnas en myr eller våtmark i närheten.
Kryper ner i sovsäcken. Hoppas på bättre utdelning än vid det förra försöket tidigare i veckan. Då var det ett svagt och tillfälligt spel från tuppar i träden tidigt på morgonen och när de senare tog sig ner på marken smög de mest omkring och avvaktade, som om de väntade på något. Eller var rädda för något. På eller för vad vet jag inte men ett par bilder fick jag till slut när jag skymtade den närmsta tuppen mellan trädstammarna. Och vid ett senare tillfälle då han hastigt gick över hällen rakt framför mig.
Underlaget i natt har få likheter med min vanliga resårmadrass så med jämna mellanrum vaknar jag och försöker hitta en bekvämare sovställning. Samtidigt passar jag på att lyssna efter mer av nattens ljud. En trana ropar vid ett tillfälle, vid ett annat en kanadagås. Båda på långt håll. Så vaknar jag igen. Och hör en spelande tjäder. Hittar efter en stunds letande telefonen och inser att jag försovit mig lite grann. Klockan är halv fem. Fast det är fortfarande väldigt mörkt. Försöker lokalisera den spelande tuppen och inser efter ett tag att han är snett bakom mig. Alltså i en helt annan riktning än vad jag förväntat mig. Baserat på föregående års spel och spillning vi hittat inför årets säsong hade jag förväntat mig spel på ett visst område och placerat gömslet därefter. Men det är bara att gilla läget men eftersom man knappt ser något än ligger jag kvar i sovsäcken som trots allt har en viss värme.
Det första gryningsljuset når in i skogen och nu är tuppen i full gång med spelet på höjden bakom mig. En trädridå skymmer det mesta av vyn åt det hållet. Jag anar hans språng bortom grenarna och hoppas att han ska dra sig mot sin vanliga spelplats. Nu får jag nöja mig med att njuta av att vara närvarande vid detta sällsamma och mystiska spel. Men så, jag hade nästan gett upp, förflyttar han sig lite längre söderut där det finns vissa luckor i vegetationen och jag kan få fritt ”skottfält” mot honom. Han står där på krönet ett tag. Börjar vandra ner för slänten mot mig. Spännande. Men, så stannar han upp. Något stör honom. Han drar sig upp på klippan igen och försvinner ur synhåll. Det blir tyst i skogen igen. Nåja, helt tyst är det inte i skogen. Ett rådjur skäller i fjärran. På någon avlägsen myr hörs bubblet från ett orrspel. Närmare är taltrasten som har vaknat och håller morgonkonsert. Och bofinken vars drillar hör våren till. Njuter av att få tillbringa en morgon i en så här fin natur.
Bläddra bland fler bilder på tjäder:
