”Vad i hela världen är det där?” Mitt bland svarta sothöns och gråa snatteränder dyker det upp något färgglatt i sökaren. ”En mandarinand!” Det var oväntat. Visserligen inte en sensation men jag har aldrig träffat på den här förut. Det är en and som ursprungligen kommer från Asien men som togs till Europa av sjöfarare på 1700-talet. Där skulle de vackra änderna förgylla parker och herrgårdar med sin prakt. Sen dess har förrymda individer börjat häcka fritt och i Sverige klassas den numera som inhemsk. Bland annat häckar den i Enköping och jag har träffat på den i Västerås någon enstaka gång.
Befinner mig idag vid en större anlagd våtmark i utkanten av Eskilstuna. Området omgärdas av större och mindre allmänna vägar och ett konstant vägbrus stör egentligen naturupplevelsen. Men eftersom området drar till sig mycket fågel åker jag hit ett par gånger om året. Idag har jag satt mig intill en av de kanaler som vattnet sakta strömmar genom på sin väg till dammarna och slutligen ut i Mälaren. Vallen på motsatta sidan av kanalen är ett populärt tillhåll för änder av olika slag och sitter man bara still ett tag så brukar det paradera förbi några fåglar i fotovänlig position. Innan mandarinanden så oväntat dök upp gick några sothöns förbi. Deras bulliga kropp är alldeles svart, bara den vita näbben och de röda ögonen avviker från den mörka fjäderdräkten. Men mest anmärkningsvärt är nog deras enorma fötter. Dessa gröna tentakler ser helt oproportionerliga ut men hjälper fågeln att obehindrat ta sig över flytande växtdelar i sin jakt på mat.
Nu närmar sig en snatterand på vallen, en hanne som på avstånd ser ut att ha en helt enfärgad fjäderdräkt. Men på närmre håll ser man att de stora gråa partierna egentligen bildar ett fint mönster i svart och vitt, speciellt på bröstet. Medan jag fotograferar snatteranden ser jag i ögonvrån att mandarinen har tagit sig ner i vattnet och nu kommer simmande mot mig. Jag vrider kameran ner mot kanalen och får några närbilder på ”draken” innan den bestämmer sig för att lätta.












