v19 – Övernattning vid fågelsjön

Skränet från skrattmåskolonin möter mig när jag kommer fram till den lilla sjön. Det är en fin kväll. Solen som har börjat dala belyser fortfarande bortre strandkanten. Tar mig ut på en liten strandäng, eller snarare är det ett flytande gungfly som med åren bildats av förmultnade växtdelar. En smal kanal skiljer den från ett större bälte med bladvass strax utanför. Sätter upp tältgömslet en bit från strandkanten med förhoppning om att kunna fotografera sjöfåglar som i bästa fall kommer att patrullera kanalen. På min högra sida har jag utsikt över sjöns stora klarvattenspegel där jag, med kikarens hjälp, förutom hundratals måsar även hittar skedand, snatterand, vigg och knipa. Dock verkar ingen vara sugen på en simtur i min kanal den här kvällen. Istället rullar jag ut sovsäcken och avnjuter kvällskonserten. Ljudet från måskolonin avtar långsamt och då kan jag urskilja inte bara gröngöling utan också en rödvingetrast från skogen.

Vaknar tidigt men börjar med att lyssna av morgonens alla fåglar. Måsarna är redan igång men jag hör även kricka, sothöna och en häger. En härlig kakafoni av röster. Jag masar mig ur sovsäcken och börjar spana. Tomt i kanalen men bortanför vassbältet hittar jag en av sjöns celebriteter, gråhakedopping. Eller rättare sagt två då det är ett par av gråhakedopping som verkar ha sitt rede invid måskolonin. Närheten till alla vaksamma måsar ger dem ett skydd mot inte bara rovfåglar utan även kråkor och trutar som gärna stjäl ägg. Nu börjar det bli fotoljust så jag monterar upp kameran och letar efter objekt. Det är stillsamt i den här delen av sjön men en sothöna kommer simmandes i kanalen och blir den första att bli avfotograferad. Dess lite mindre släkting, rörhönan, hör jag också men den håller sig ofta väl dold inne i bladvassen. Efter idogt väntande ser jag den plötsligt på bortre sidan av kanalen. Följer den där den söker av stranden efter något ätbart. Så simmar den över till nästa rugge och försvinner in i den. Ny väntan tar vid.

Änderna verkar lite försiktiga idag. Snatterand och skedand tar till vingarna inför åsikten av ett gömsle på stranden som inte fanns där igår. En knipa är också misstänksam, den tar nästan undervattensläge när den simmar förbi mig. En vigghona provianterar dock obekymrat i vattnet utanför mig medan hannen verkar mer skeptisk och håller sig längre ut på sjön. Till skillnad från kniphannens svarta huvud, som blir metalliskt grönt i viss belysning, blir istället viggens huvud lila när solen ligger rätt. Väldigt fascinerande. Jag tar en frukost i avvaktan på nya fotoobjekt. Tyvärr kommer aldrig gråhaken förbi den här morgonen men den härliga känslan av att befinna sig mitt i våren gör utflykten väl värd.