- v40 – En ny skogsglänta
Vi har tidigare haft en glänta långt uppe i Svartådalen där vi matat småfåglar under många år. Tyvärr har mycket av den fina skogen runt om avverkats de senaste åren. Sen tog granbarkborren död på alla granar i gläntan och platsen kändes inte längre mysig. När dessutom en av matningens stora attraktioner, nötkråkan, uteblev under hela förra säsongen beslutade vi att avveckla den matningen. Istället har vi letat upp en ny glänta lite längre söderut i ett område där vi observerat nötkråka några gånger. Platsen ligger på en liten höjd inne i en relativt ung granskog, cirka trettio år ungefär, vilket gör att vi tror att den inte kommer att avverkas på många år. Gläntan är lite mindre än den tidigare och känns ännu mysigare. Enda nackdelen är att det är ganska mörkt där så det blir nog svårt med fotograferingen under tidiga morgnar.
Vi letar oss upp längs den nästan obefintliga stigen, till hjälp har vi de diskreta snitslarna vi satt upp med jämna mellanrum. På plats fyller vi på mataren men vi lägger också ut mat på stubbar och några andra strategiska platser. Sen är det bara att slå sig ner och se om det finns några bevingade varelser som är hungriga. Inser att vi är djupt inne i skogen när det snart visar sig att ”skogsmesen” nummer ett, svartmesen, är vanligare än både talgoxe och nötväcka på platsen. Denna vår minsta mes är snart sagt på alla platser vi lagt ut frön och det blir svårt att veta åt vilket håll man ska rikta kameran. När fågeln väl landat på en gren är det för sent att svänga runt kameran, man måste redan vara där för att hinna med att sätta fokus innan den flugit vidare. Så ser jag en annan härlig mes på en av stubbarna, en tofsmes. Tillika Västmanlands landskapsfågel. Den är lite mer försynt än svartmesen men har mer karaktär i dräkten, speciellt det svartvitrandiga ansiktet med ett rött öga som pricken över i:et.
Så hör jag ett välbekant ”tjack” och ser strax inte bara en utan två hackspettar av den större modellen. Hannen söker sig fram till jordnötterna vi lagt ut bakom en liggande trädstam och tar en nöt. Hoppar sen upp på en trädgren och kilar fast nöten i en spricka. Där kan han på sedvanligt sätt bearbeta den. Trodde han ja. För nu kom honan och kör bort honom från grenen och fortsätter att äta på hans nöt. Så kan det gå till i ett äktenskap. Ett annat tjatter får mig att spana åt det motsatta hållet. En ekorre kommer skuttande och hoppar vigt upp på en av matstubbarna. Plockar genast upp en jordnöt som han börjar gnaga på. Tittar lite undrade åt mitt håll men fortsätter att äta på sin nöt. Ända till nästa nötälskare med ett skränande dyker upp på scenen. En nötskrika. Ekorren ser lite fundersam ut men lugnar sig då nötskrikan verkar vara inriktad på en annan stubbe. Innan jag packar ihop hinner jag också fånga en talgoxe på bild som får avsluta dagens kavalkad av fåglar här i skogsgläntan.
Bläddra bland bonusbilderna på svartmes, tofsmes, större hackspett, nötskrika, talgoxe och ekorre:
