När jag var ung och började skåda fågel på sextio- och sjuttiotalet var den vitkindade gåsen för oss i Sverige en ren flyttfågel. Vi såg den på våren när den var på väg från sitt övervintringsområde längs europeiska nordsjökusten till sina häckningsplatser i norra Ryssland, och sen tillbaka på hösten. En populär rastplats var Gotland där den sedan också började på att häcka och har nu spridit sig till snart hela Sverige, i första hand landets kustområden. Det dröjde inpå 2000-talet innan den etablerade sig i Blekinge skärgård men häckar nu där med ensamma par, men också i små kolonier, på skär och mindre öar. Den påminner i teckningen om den i Sverige inplanterade Kanadagåsen men är märkbart mindre och med en mer kompakt och satt kroppsform.
Jag rundar ett skär med kajaken och blir plötsligt varse en familj vitkindade gäss som tagit sig upp på strandhällarna av ön. Försiktigt lägger jag mig en bit utanför och sitter alldeles still medan vinden långsamt för kajaken närmare stranden. Föräldrarna är på sin vakt för att skydda sin unge mot alla fiender men tycker tydligen inte att jag är så farlig utan nöjer sig med att hålla koll på mig. Jag får därför en stund med insyn i familjelivet innan jag paddlar vidare. Jag noterar att den ena föräldern står på ett ben vilket ser lite lustigt ut på denna ganska kompakta och tunga fågel, som lite mot tyngdlagen.
Bläddra bland bonusbilder
