Ormvråken är den rovfågel som man oftast ser i Sverige. Om du ser en rovfågel sittandes på en stolpe längs vägen så är det med all sannolikhet en ormvråk och oftast även den som med stela vingar svävar högt över en åker. Från stängselstolpen väntar den inte på att något djur ska bli påkört utan på att en sork ska dyka upp i dikeskanten. Sitt namn till trots lever den mest av smågnagare som den med sina skarpa ögon kan spana in, inte bara från en stolpe utan även från hundra meters höjd över åkern.
Idag sitter vi i ett gömsle, vid en glänta djupt inne i skogen, och väntar på en duvhök. Redan på morgonen, innan det blivit ljust nog för kameran, hör vi dock det jamande lätet från en ormvråk som sitter i skogen intill. Normala år har de flesta ormvråkar flyttat söderut vid det här laget men i år har november varit extremt varm och många vråkar har dröjt sig kvar i våra trakter. Ormvråken är ganska tuff mot andra rovfåglar när den hittat föda så duvhöken kommer nog inte fram förrän vråken flugit vidare. Vråken sitter dock envist kvar i en hög gran med uppsikt över gläntan och fortsätter att låta. Vi förstår efter ett tag att den inte är själv, de verkar vara två och förmodligen är det ett par. De är mycket intresserade av godsakerna vi lagt ut i gläntan men vågar sig inte ner för att äta. Efter att ha bytt träd att sitta i en gång i timmen har de vid lunchtid avancerat ner till de låga tallarna som omger gläntan. Där sitter den retsamt vackert i höstsolen men vi vågar inte röra på kameraobjektiven i gluggen på gömslet. Så äntligen glider först den ena och sedan den andra fågeln ner i gläntan, sätter sig på var sin torr gren för att inspektera vad som bjuds. Men något skrämmer dem direkt och de återvänder till det högsta träden där de börjat sitt avancemang i morse. Där övervakar de tålmodigt området i ytterligare några timmar för att förvissa sig om att faran var överdriven. Efter vårt eftermiddagsfika kommer de ännu en gång ner i gläntan, men bara i några sekunder innan de återigen finner det lämpligare att fly än att stilla hungern. Hela dagen verkar ha utvecklats till en giganternas kamp i tålamod där vi väntar på att de ska komma ner att äta och de väntar ut oss. När ljuset börjar tryta för dagen ger fågelfotograferna upp och smyger iväg medan vråken jamande sitter kvar i skogen. Så vråken vann men vi fick i alla fall några bilder från deras korta besök i gläntan.
Bläddra bland bonusbilder
