Vattenrallen är en liten våtmarksfågel i storlek som en koltrast. Det är en väldigt skygg fågel som lever sitt liv dolt i de stora vasshaven. Där smyger den omkring men flyger däremot väldigt sällan vilket gör att man nästa aldrig ser den. Men om man under våren och försommaren är i dess marker tidig morgon eller sen kväll så kan man få höra dess originella läte. Inte särskilt vackert utan man brukar främst likna det vid grymtandet från en missnöjd gris. De flesta av våra rallar lämnar Sverige på hösten för Medelhavet men vissa individer försöker att övervintra här hemma. Eftersom de lever av småfiskar, blötdjur och insekter är de beroende av att hitta grunda våtmarker som inte frusit vilket kan vara svårt under tuffa vintrar.
Idag beger jag mig ut till en nyanlagd våtmark som kommunen har skapat i utkanten av Västerås. Istället för att låta en bäck rinna ut med sitt vatten rakt ut i Mälaren har man skapat ett antal dammar genom vilka bäckens vatten långsamt får rinna. På så sätt fångar man upp näringsämnen och kväve vilket annars skapat övergödning i Mälaren. Redan på två år har bladvass och annan kraftig vegetation fått fäste och i den här miljön försöker nu ett par vattenrallar övervintra, den här stränga vintern. För att inte stressa rallarna håller jag mig på den anlagda stigen och spanar av området. Dammarna är isbelagda men i det svaga flödet mellan dammarna är det lite öppet vatten men också kraftig vegetation. Efter ett litet tag får jag syn på en rall som försiktigt smyger längs en liten kanal, när den behöver passera en yta där den inte har skydd av vassen gör den en rusch för att minimera tiden under vilken den kan bli sedd av någon hungrig rovfågel eller så. Det är därför inte så lätt att få fritt ”skottfält” med kameran men efter ett tag hittar jag den andra rallen som fattat tycke för ett mindre utflöde där solen ligger på och med bra sikt från stigen. Det är ganska långt håll men med bra medljus och långt teleobjektiv kan jag ändå få hyfsade bilder på den läckra fågeln. Jag sätter mig ner i diket, dels för att inte stressa rallen med min närvaro men också för att bilden blir bättre om man kommer ner med kameran på samma nivå som fågeln.
Bläddra bland bonusbilder:
