Lavar är organismer bildade av en slags symbios mellan en svamp och en alg. De finns i alla typer av miljöer och växer vanligen på kala ytor som sten eller bark. Lavar som växer på levande träd får sin näring från lösta ämnen i vatten som sipprar över växtplatsen vilket gör att lavens tillväxt blir mycket långsam. Stenlevande lavar utsöndrar lavsyror som bryter ner stenen så att laven får tillgång till mineralämnen. Bara i Sverige finns fler än 2000 arter.
Jag hämtar flytväst och paddel ur sjöboden och sätter i kajaken i kåsen, den lilla båtviken utanför. Följer en måttlig nordvästlig vind över fjärden och rundar efter ett tag Mjöö sydspets. Utanför den ligger ett litet skär och jag glider försiktigt in mellan stenarna på norrsidan av skäret, här finns en liten skyddad vik som är perfekt för att lägga till i. Uppe på skäret är det mest sten, i skrevorna finns en del tuffa blommor och annan växlighet men mycket av detta har vissnat i årets torra sommar. Tuffast är dock lavarna som växer överallt här ute, de finns i många olika färger och utseende och kommer man dem närmre så går det inte att låta bli att förundras av dess fantastiska former och jag beundrar skönhet i det lilla formatet. Skönt är också att sitta på yttersta hällen, blicka ut mot horisonten och lyssna på vågskvalpet.
På ett ställe ligger ett skelett av en fisk och på en annan plats hittar jag en samling med dun och mindre fjädrar, den enes bröd den andres död. Ur en mänsklig aspekt känns det grymt men för rovdjuren är det inte grymhet utan bara naturligt att maten är levande när den tas. Den enda art som jagar och dödar djur för nöjes skull är ju människan. Åter i kajaken, när jag glider längs en stenig strand ser jag att det sitter en havsörn på en större sten. Förvånande nog sitter den kvar och låter mig komma så nära som knappt hundra meter innan den lättar och med kraftiga vingslag går runt mig i en stor båge. Det är en ungfågel, förmodligen född förra året, så den har inte vett att vara rädd för mig.
Bläddra bland bonusbilder:
