Varje vinter åker jag åtminstone en gång till någon av Västmanlands åar och söker upp en sträcka som inte är frusen. Där letar jag efter strömstaren, en fascinerande fågel med ett säreget sätt att hitta mat. När den är hungrig så dyker den ner i åns vatten, simmar ner till botten och går sedan på botten och plockar där bäcksländelarver. Istället för att, som mänskliga dykare, ha tyngder runt kroppen för att inte flyta upp så håller den sig på botten genom att gå hukad mot strömmen som på så sätt pressar den nedåt.
Idag är jag vid Trångfors smedja, en del av Hallstahammars kulturarv, som producerade stål redan från 1628 och genom århundradena ända fram till 1915. En spännande miljö där forsen naturligtvis var anledningen till att smedjan startade just här. Idag tar en modern kraftstation hand om den största mängden av forsens energi men en del vatten flyter fortfarande i den ursprungliga vattenfåran. Dit ner söker jag mig idag och efter en första rekognosering följer jag ravinen uppströms och sätter jag mig vid strandkanten i övre änden av forsen där två strömstarar verkar hålla till. De försvann när jag kom men efter en halvtimme så är åtminstone den ena tillbaka. Sätter sig på en sten mitt i forsen och knixar lite med kroppen, liksom niger hastigt, samtidigt som den spejar runt omkring. Så kastar strömstaren sig oförväget rakt ner i vattnet och försvinner ner under vattnet och jag passar på att flytta ännu lite närmre. Den kommer strax upp igen, nu med en liten ruska av bottenväxter i näbben som den pillar med och tycks hitta en del godsaker i. Efter en liten stund hör jag det kärva locklätet från ytterligare en strömstare som kommer flygande nedströms, alldeles ovanför vattenytan. Den första fågeln far upp och så flyger de tätt intill varandra runt i området, det är svårt att avgöra om det är ett par som leker eller två rivaler som jagar varandra. Så småningom lugnar de ner sig och den ena staren sätter sig på en mossbeklädd sten i solskenet som nu hittat ned mellan de höga träden. Stämmer så upp i en otroligt vacker och intensiv sång, nästan som att det vore vår tänker jag.
Men plötsligt märker jag att vattennivån i forsen snabbt börjar stiga, stenen i forsen där strömstaren satt är redan under vatten. Förstår först inte vad som händer men inser sen att dammluckorna strax uppströms har öppnats. Dessa fjärrstyrs och kan öppnas utan förvarning har jag tidigare läst på en skylt i området men aldrig varit med om. Det blir bråttom att plocka ihop alla saker som jag lagt ut runt mig och att ta mig upp ut ravinen till mer höglänta områden. Där kan jag pusta ut och titta ner mot området där jag nyss satt och som nu är översvämmat. Jag verkar ha fått med mig allt och jag hann ju faktiskt få en del bilder också så jag är nöjd med dagen.
Bläddra bland bonusbilder: