Nu är det fjärde säsongen för mig i tjäderskogen. De två första sittningarna denna vecka har resulterat i en mängd nya fotografier på spelande tuppar men hönorna är betydligt svårare att fånga på bild. Har ikväll flyttat det lilla tältgömslet till en ny position som jag hoppas ska ge mig bättre möjligheter. Klockan är halv sju på kvällen när jag kryper in och gör mig iordning. För att minska risken för störningar i morgon bitti så förbereder jag kameran redan nu, monterar upp den på stativet och placerar i den lilla gluggen. Tältet är bara 1.5 x 1.5 meter så jag lägger ut liggunderlaget och sovsäcken på diagonalen för att få plats att ligga utsträckt, sen får matsäcken precis plats i ett och övrig utrustningen i det sista hörnet.
Festar på en öl medan jag inväntar skymningen. Njuter av taltrastens kvällskonsert i den fina kvällen. På avstånd hör jag två tranor som ropar på varandra och ännu längre bort en sångsvan. Jag kikar försiktigt ut genom gluggen men ser varken fågel eller några andra djur. Tidigare under kvällen har jag sett färsk spillning från älg och uppriven mossa efter vildsvinens födosök, så nog finns det djur i skogen även om det inte är så ofta man ser dem. Även lodjur finns i dessa skogar men det krävs ännu mer tur för att få syn på ett sådant. Nu är det rätt skumt ute och jag hör ”knispningar” och ”knorpningar” från en morkulla som flyger tätt över trädtopparna, det kallas att de ”drar” och är dess sätt att markera revir. Plötsligt hör jag de tunga vingslagen från en tjäder som landar i ett närbeläget träd, de sover alltid i ett träd ovanför sin spelplats. Ytterligare vingfladder hörs under den kommande timmen men det är omöjligt att säga om det är nya tjädrar som kommer in eller om det är samma som bara byter träd. Spännande i alla fall, nu finns det hopp om spel i närheten i morgon bitti. Somnar så småningom men bara i korta stunder på det knöliga underlaget. Hör därför kattuggla som hoar vid några tillfällen under natten.
Strax före fyra landar den första tuppen någonstans utanför, det är fortfarande helt svart ute. Den sköna värmen från igår har succesivt försvunnit och temperaturen ligger väl nu strax över noll så jag ligger kvar i sovsäcken. Jag kan ju ändå inget se så jag bara njuter av upplevelsen att vara så nära dessa giganter bland svenska skogsfåglar att jag kan höra deras spel. Det är de försynta knäppningarna, sen en högre ”klunk” och sen den avslutande väsande ”sisningen” ute i natten. Högst låter det dock när adrenalinet är på topp och de med kraftiga vingslag gör ett ”hopp på stället”. Nu börjar det ljusna lite så jag masar mig ur sovsäcken och med kamerans hjälp får jag en ljusstarkare bild av omgivningen. Ser först inget men strax före fem kommer en spelande tupp in från vänster en bit bort i skogen, när jag fått in den i sökaren ser jag att den följer efter en hona som går i riset och plockar mat. Det är fortfarande väldigt svagt ljus men jag ställer in kameran på hög ljuskänslighet och en lång exponeringstid. Emellanåt stannar hon upp, helt blick stilla i några sekunder, och då passar jag på att ta ett par rutor. Paret fortsätter snart bortom synhåll och det blir lugnt i skogen. På avstånd hör jag andra tuppar som spelar och ibland några som ryker ihop.
Det går en dryg timme innan jag ser min tupp igen, han vandrar fram ungefär samma stråk som sist och stannar ofta upp för att spela men någon höna ser jag inte till. Snart försvinner han in bakom en mindre höjd framför mig och jag hoppas att han väljer att gå upp på den. Jag spanar intensivt och får plötsligt syn på inte bara en utan två hönor som kommer smygande över höjden. Och strax bakom följer tuppen dem i hasorna så jag får några lyckade bilder på paret, även om inte skärpedjupet räcker till båda på samma bild. Den ena hönan fortsätter nu allt närmre mig, jag ser hur otroligt diskret de rör sig genom riset, inte ett löv prasslar där de ljudlöst smyger fram. Och trots att de har en intensivt orange färg på hals och bröst så smälter de med den i övrigt spräckliga dräkten perfekt in i markvegetationen. Jag får några närbilder innan hon försvinner längre bort i skogen, och jag kan börja andas normalt igen. Tacksam för den fina upplevelsen.
Lyssna på tjäderns sällsamma spel och bläddra bland bonusbilder: