Pilgrimsfalken är en kraftigt byggd rovfågel, känd för att vara det djur som kan uppnå den högsta hastigheten. När de störtdyker mot sitt byte kan de komma upp i en hastighet över 300 km/h även om är långt ifrån alla jakter som går till på det sättet. För länge sedan var den en relativt vanlig rovfågel i Sverige, man uppskattar att det fanns över 1000 par på 1800-talet. Under första delen av förra seklet sköts många av fåglarna bort, det var jägare som såg dem som konkurrenter till det jaktbara viltet. Men även av dem som sysslade med brevduvor då dessa var utmärkta bytesdjur för falkarna. I mitten av 1900-talet spreds många miljögifter i naturen vilket knäckte den då decimerade stammen. På sjuttiotalet föddes knappt en enda falkunge i södra Sverige och då insåg man att något måste göras för att förhindra utrotning. Avel och utsättning av ungfåglar bedrevs inom Projekt pilgrimsfalk medan de fåtaliga falkbergen dygnet runt-bevakades ideellt eftersom de sällsynta falkäggen nu betingade ett högt värde bland äggsamlare. Efter tre decenniers arbete nåddes så målsättningen med 30 häckande vilda par i Sydsverige och nu förökar de sig på egen hand. En solskenshistoria!
Den trånga transporthissen stånkar långsamt uppåt de sextio metrarna. Väl uppe i den gamla och dammiga industrimiljön letar vi oss hukade fram till dörren och kommer ut i friska luften på det nedre taket. Vi fortsätter uppåt och når via en fasadstege upp till det övre taket. Nu befinner vi oss på toppen av en av stadens högsta byggnader, en silo i östra hamnen, och utsikten över Västerås och Mälaren är enastående. Eftersom inga skyddsräcken finns på det platta taket håller vi oss noga en bit från kanten. Vi är här för att ringmärka pilgrimsfalk som häckar i den stora holk vi satt upp åt dem längst ut på kanten av silotaket. I holken finns två Web-kameror och via dem följer vi falkarnas göromål. I år la honan fyra ägg men tyvärr kläcktes av okänd anledning bara ett. Av detta embryo har det nu, 17 dagar efter kläckning, blivit en livlig liten falkunge som ska ringmärkas. Syftet med märkningen är bland annat att få bättre kunskap om deras flyttningsmönster och hur stammen etablerar sig i Skandinavien.
I våra telefoner gör vi nu en sista kontroll av holken och konstaterar att honan just nu håller på att mata den lilla. Vi får därför vänta på att måltiden är över innan vi tar oss fram till holken och via luckan på baksidan kan plocka ut ungen. På lite mer behörigt avstånd från kanten kontrolleras och vägs den unga falken innan den får en ring på vardera benet. På den stora färgglada ringen, som i år är lila, finns en bokstav och en siffra som är stora nog att kunna avläsas på håll med kikare eller från fotografier tagna med teleobjektiv. Medan vi gör detta cirklar föräldrarna en bit ovanför oss och låter oss förstå att de är mycket irriterade av att vi kidnappat deras unge. Vi skyndar oss för att minimera störningen och återbördar falkungen till holken så fort vi kan. Väl nere på marken kan vi se att föräldrarna efter ett tag återvänder till holken. Via kameran fortsätter vi sedan följa hur den unga falken växer till sig.
Lyssna till falkarna och bläddra bland bonusbilderna. Alla bilder på vuxen falk visar honan, förutom en. Ser du vilken bild som visar hannen?
