v19 – Stormig natt

I kraftig vind uppför sig en båt lite som den vill. Att navigera mellan grynnor i mörker är en annan utmaning för skepparen. I kombinationen av dessa gäller det att planera allt noga så att man minimerar riskerna. Därför har jag lagt allting på rätt plats inför avfärden. Det är fortfarande mörkt men jag kan se skärgårdens alla siluetter mot natthimlen. Ser snart ön som är mitt mål, tar sikte mot dess nordspets så att jag går fri från de farliga undervattensstenarna med god marginal. Med en liten strålkastare finner jag bryggan och kan förtöja på läsidan. Tar mig över ön till dess västra strand och hittar gömslet jag satte upp igår kväll. Direkt vid strandkanten ligger det och jag kryper in och monterar stativet i vattnet så att kameran sitter strax ovanför vattenytan. Hoppas på det sättet kunna få bilder på några änder eller andra vattenlevande fåglar ur ett riktigt låg perspektiv.

När allt är på plats sätter jag mig och lyssnar in morgonen. Befinner mig på läsidan av ön så trots nattens starka vind är det förhållandevis lugnt här. Näktergalen som välkomnade mig till ön fortsätter att sjunga. När det långsamt ljusnar hör jag rödbena, gluttsnäppa och strandskata som rör sig längs öns stränder. Knorrandet från en knölsvan, kacklet från grågäss och skriken från några fiskmåsar bidrar också till morgonens ljudbild. Nu är det ljust nog för att börja fotografera så jag spejar ut över viken. En ensam storskrake, en hona, kommer simmande mellan stenarna. Vinden sliter i fjädrarna på huvudet och får henne att se ut som en punkare. Sen blir det stilla igen. När så solen krupit upp över öns höjder bakom mig återkommer storkraken men den här gången har hon sällskap av en kavaljer. De är kärvänliga mot varandra och efter visst pockande av hannen så ger hon med sig och låter honom komma upp på hennes rygg. Det ser rätt våldsamt ut, inte alls lika kärvänligt som förut, när han biter tag i hennes nacke och trycker ner henne under vattnet. Men det hela går fort och snart simmar de till synes obekymrat vidare in i viken.

Under morgonen ser jag vid ett par tillfällen en skedand simma förbi ön. Det är en vackert tecknad hanne, i grunden vit men med bruna sidor, svart stjärt och grönt huvud. Honan, som är brunspräckligt kamouflagefärgad, syns inte till. Förmodligen ligger hon och ruvar parets ägg någonstans på ön. Synd att han bara simmar därute, långt utanför kamerans räckvidd. Istället fotograferar jag en knölsvan som seglar förbi på betydligt närmare håll. Lite senare kommer en familj grågäss vandrande över klipporna, föräldrarna vakar noga över sina dunungar. Och det behövs eftersom det är många faror som lurar härute. Efter ett tag blir jag trött av att fotografera liggandes på mage så jag sätter mig upp för att vila ryggen. Passar på att ta en frukost och spanar av strandängen inåt ön där en ensam stenskvätta provianterar bland ilandfluten tång. Plötsligt hör jag att en fågel landar på vattnet utanför gömslet. Jag skyndar mig att återta min liggande position och ser till min glädje att det är skedanden som äntligen valt att komma närmre stranden. Han tittar lite misstänksamt på gömslet, som om han inte tycker sig ha sett det förut, och simmar bortåt en bit och följer sedan strandkanten utåt. Jag hinner få några bilder på honom innan han försvinner runt udden. Granskar dem i kameran och studerar hans stora näbb som ser överdimensionerade ut. Jag ser de grova strån som hjälper honom att sila fram maten när han för näbben fram och tillbaka genom vattnet.

Under stor del av morgonen har jag sällskap av storskrakeparet som ömsom fiskar på det grunda vattnet i viken och ömsom ligger och vilar på strandstenarna. Ibland simmar de precis utanför gömslet, till synes utan att ana att jag ligger där bara några meter från dem. Får även besök av en strandskata och några vitkindade gäss innan jag bestämmer mig för att bryta upp. Det går fortfarande sjö ute på fjärden men återfärden i medvind blir betydligt mindre spännande än nattens resa.