v20 – Nära naturen

Efter en kylig vår, bara enstaka dagar med lite högre temperatur, har det slagit om. Nu har vi kommit in i en period med stadig värme. Förra veckan fick vi vårt flytande gömsle på plats i inloppet till en större sjö i Svartådalen. Vi drog upp när vattenståndet var som högst i höstas och den tunga och otympliga farkosten låg därför en bra bit upp på land. En sjösättning som inledningsvis såg hopplös ut gick till slut bra med en kombination av gemensam planering, teknik och muskelkraft. Svaga vindar gav sen en smärtfri bogsering över viken till det deltaliknande området.

Nu sitter jag i en kanot på väg ut mot gömslet för en premiärsittning. Den stora sjön ligger spegelblank och trots att klockan är sju på kvällen är det fortfarande behagligt varmt. Framme vid deltat visslar det från mängder av vadare, främst grönbenor men jag hör också någon gluttsnäppa. Väl framme lastar jag in utrustning, förtöjer och maskerar kanoten med kamouflagenät och äntrar sedan farkosten. Börjar med att borsta ut all skräp som samlats i den och fixar till gardinerna som hamnat lite på sned under vinterns stormar. Gömslet har gluggar i alla riktningar och jag monterar upp kameran på stativet vid en av dem. Resten av prylarna försöker jag fördela på lämpligt sätt så att de inte ska vara i vägen om jag hastigt behöver omgruppera när eventuella fotoobjekt behagar visa sig utanför en annan glugg.

Pustar ut ett tag och tar in stämningen, känner mig verkligen nära naturen härute. Göken gal rofyllt i väster, rördrommen tutar hest i vassen på andra sidan ån och vattenrallen skriker hjärtskärande i den täta vegetationen uppströms. Deltat är en mosaik av laguner, vassruggar och små flytande öar med lägre växtlighet. Strax söder om mig ligger en liten sådan ö, bara några meter i diameter, där jag upptäcker en grönbena som trippar mot mig. Vackert belyst av kvällssolen rör den sig längs strandkanten och skapar även en skarp spegelbild i det lugna vattnet. Jag lägger mig platt på golvet i gömslet och använder en av de lägsta gluggarna för att hamna på samma nivå som fågeln och tar några bilder. Plötsligt hörs ett väldigt plask utanför gömslet. En jättefisk tänker jag men upptäcker så en bäver som kommer simmande förbi på bara några meters avstånd.

Solen sänker sig under horisonten och färgar himlen rosa. Jag rullar ut sovsäcken efter en kvällsfika och njuter av naturens alla ljud som ljuder i kvällen. Nattens sömn störs av mängder av mygg, inte särskilt aggressiva men deras surrande runt öronen gör det svårt att slappna av. Kryper längre ner i säcken för att komma ifrån dem men då blir det å andra sidan snart för varmt. Somnar till slut men sover inte speciellt bra utan vaknar flera gånger under natten som aldrig blir riktigt mörk. Klockan fyra, strax före soluppgången, masar jag mig upp och börjar spana.

Dimstråk ligger över delar av området. I den väldiga aspen på andra sidan viken ser jag havsörnen som sitter på en gren, strax ovan deras stora risbo. Han har säkert ungar som ständigt pockar på uppmärksamhet och som vill ha mer mat. Luften är fylld av de gälla lätena från svarttärnor som flyger över gömslet. Försöker räkna dem men det är jättesvårt. Vid ett tillfälle går femton tärnor till väders när en kråka flyger över deras område men där finns förmodligen dubbelt så många allt som allt. En av dem slår sig ner för att vila sig på en stör som står strax utanför gömslet och jag förevigar den vackra fågeln. Alla tärnor som häckar i Sverige är vita med svart hjässa, alla utom den här som tillhör ett eget släkte som kallas träsktärnor.

Så ser jag en knipa som kommer simmande längs ån. Om den fortsätter på samma kurs kommer den snart vara utanför gömslet så jag lägger mig ner igen för att passa på honom. När han är i jämnhöjd med mig så lägger han sig på sidan för att putsa några fjädrar på magen i en lustig ställning. När rengöringen är klar reser den sig upp ur vattnet och flaxar med vingarna vilket ger mig ytterligare några nya fotomöjligheter. Sen blir det lugnt en lång stund så jag passar på att duka fram en frukost. Knappt har jag svalt sista tuggan förrän det blir ett fasligt liv på tärnor och skrattmåsar utanför. Jag tittar ut och ser anledningen, en brun kärrhök sveper fram över området. Han är på jakt efter vattensorkar och andra smådjur men tar ibland även fågelungar. Upptäcker också några vigg som landat i vegetationen på motsatta sidan ån. Lite långt bort för kameran men det är en trevlig miljö där en hanne, som står vid stranden och viftar på sina vingar, speglar sig fint i vattnet. Så småningom blir det varmare och mer stillsamt utanför så jag plockar ihop mina saker och går ut för att lasta kanoten. Då blir det liv i luckan igen. Tror först att det är jag som orsakat detta men ser då en av havsörnarna komma flygande över området. Han attackerar dock ingen utan fortsätter vidare i riktning mot sitt bo så fåglarna lugnar snart ner sig igen och jag påbörjar paddlingen tillbaka. Efter en natt där jag känt mig riktigt nära naturen.