jonfelt.se – Sida 4 – Försvinnande skönhet

v42 – I väntan på höken

Fullmånen syns ibland mellan molnstråken på den mörka himlen. Jag är på väg mot gläntan i skogen där vi nyligen börjat mata duvhök igen.

I Sverige har vi två finkar av släktet Fringilla. Förutom bofinken, som är vanlig i hela landet, finns i Norrland också bergfinken. Båda arterna

Efter en klar natt där temperaturen sjönk en bit under noll är det nu ordentlig med frost i gräset. Jag står på en liten

I Sverige häckar tre fåglar vars namn börjar på nöt. Den vanligaste är nötväckan som finns i hela landet och främst i löv- och

”Magiskt, ren magiskt” tänker jag när jag skjuter ut kanoten från stranden. Ut i mörkret, ut på det blanka vattnet. Det är fortfarande natt

Det är fortfarande helt mörkt när jag parkerar bilen. Öppnar dörren och hör sorlet av fåglar, tusentals fåglar. En blandning av rop från tranor

Askövikens strandängar breder ut sig framför, och under, mig. Jag sitter längst upp i det höga fågeltornet på vikens norra sida och intar dagens

Storskarven står på en av de yttersta stenarna med vingarna utbredda. Det ser ut som att han beundrar havsutsikten och liksom vill omfamna den.

Vaknar och ser mellan gardinerna att solen redan brutit horisonten. Masar mig upp. Med frukostbrickan i händerna och kikaren runt halsen går jag ner

Under våren får många fåglar ett mer praktfullt utseende, detta för att locka till sig en lämplig partner inför årets parning. Främst gäller det