- v35 – Havsutsikt
Storskarven står på en av de yttersta stenarna med vingarna utbredda. Det ser ut som att han beundrar havsutsikten och liksom vill omfamna den. Men så är det förstås inte, han bara torkar vingarna i den svaga vinden.
Det är sista veckan i augusti. Jag har den här tidiga morgonen tagit mig så långt västerut man kan komma i skärgården. Utanför bryts vattenytan bara av några till synes slumpvis placerade grund och stenar. En del av dem riktigt stora bumlingar, ligger där som om de var utkastade av en jätte för länge sedan. Om det varit på land hade vi kallat dem flyttblock och vetat att det var inlandsisen som drog med sig dessa.
De flesta fåglarna som häckade i skärgården har nu lämnat men storskarvarna, eller ålakråkor som de kallas här, är kvar. De är stannfåglar och sin hemvist trogen året runt. De tillbringar stor del av dagen med att dyka efter fisk på fjärden men dessemellan vilar de gärna på någon sten. På de stora blocken samsas större eller mindre grupper. De är ju sociala fåglar som häckar i stora kolonier så det är inte förvånande att de samlas på stenar där det finns plats. På en annan större sten en bit ut ser jag en siluett av en stor och kraftig fågel. Ser välbekant ut. Kollar med kikaren. Jodå, det är en havsörn som sitter därute. Det är ett par hundra meter dit ut men jag vet att det är lönlöst att försöka komma närmre så jag nöjer mig med att beundra örnen från min nuvarande position. Efter ett tag lättar den och flyger med tunga vingslag ut över havet.
Själv drar jag igång snurran igen, fortsätter ut till de södra öarna och hittar ett gäng storskrakar som simmar längs stranden. Stänger av motorn och låter vinden långsamt driva båten mot fåglarna. Det går sådär. Vinden sveper runt udden och gör att jag snart får bottenkänning. På udden trippar en drillsnäppa och ett par sädesärlor. Medan jag studerar dem hör jag ett för mig obekant läte. Tittar upp och får syn på tre stora men smidiga fåglar med slanka vingar. Innan jag fått upp kikaren har två av dem gått ner bland öns träd men den sista kan jag identifiera som en pilgrimsfalk. Förmodligen var alla tre det, kanske en familj där lätet jag reagerade på var ungarnas tiggande efter mat. Om det stämmer så har det varit en häckning på ön. Spännande.
Styr norrut in i skärgården igen. Skrämmer upp ett par gråhägrar som stod på strandstenarna till en mindre ö och spanade efter frukost. Kommer på att jag själv totalt glömt bort att äta min medhavda matsäck. Lägger därför till vid nordspetsen på en närbelägen ö och klättrar upp på klippan. Sätter mig högst upp ovanför branten på östra sidan. Mot solen och med en strålande utsikt över havet.Bläddra bland bonusbilder på storskarv:
