Trots avsaknad av färgprakt är det en vacker fågel att fotografera. Som syns på de flesta bilder gillar jag att komma lågt med kameran. I detta fall har jag legat platt på isen med kameran framför mig på ryggsäcken.
En lite otraditionell siluettbild på strömstaren i motljus. Utan blänket i vattnet, som ger en lyster i bilden, hade den knappast blivit bra.
Det jag gillar med denna bilden är att den är så ren, mest vitt. En färgad bakgrund hade lätt dominerat över den svartvita fågeln.
Med sin kontrastrika dräkt är strömstaren svårexponerad. Det blir gärna bara svart och vitt utan några detaljer i dräkten. En mulen dag kan man både se detaljer och att det svarta faktiskt är mörkt brunt.
När det är som kallast och mest tomt på fågel i Vintersverige, då åker man till ett vattendrag som är så strömt att isen inte kan lägga sig. Där hittar man den charmige strömstaren som oförväget kastar sig i det nollgradiga vattnet på jakt efter föda på åns botten. Bäcksländelarver är populära.
Har minnen från ungdomsåren då jag satt och frös i egenbyggt gömsle vid Mieån för att komma åt att fotografera strömstaren på nära håll. Nu har jag kommit underfund med att något gömsle inte behövs. Det räcker med att sitta ett par timmar vid bäckfåran så vänjer de sig vid en och låter en komma nära. Men fryser, det gör man fortfarande…