Juvelen i den svenska fågelfaunan, kungsfiskaren, är visserligen färggrann men ändå lite svår att hitta. Den är både sällsynt och skygg och håller den sig gärna i tät vegetationen längs med någon å. Den lever enbart på fisk som den väntar in från en låg hängande gren och sen störtdyker ner och fångar med stor skicklighet. Med detta sätt är den beroende av öppet vatten med klarvattenspeglar, vilket inte alltid är så lätt att finna vintertid. Populationen varierar därför kraftigt då upp till 90% av den svenska populationen kan gå åt under en sträng vinter.
Skitviken kallas i folkmun en liten vik utanför gamla ångkraftverket i Västerås hamn. Här släpptes det förr ut kylvatten som gjorde att viken förblev isfri. En av stadens kulvertar för dagvatten slutar här så det är faktiskt öppet vatten här fortfarande under hela vintern. Här brukar en eller ett par kungsfiskare hålla till och jag söker av stränder, bryggor och buskar. Plötsligt hör jag dess gälla läte och där kommer en turkos blixt farande. Ser att det är en hona som satt sig långt inne i ett buskage. Närmar mig försiktigt och kan ta ett par bilder på håll.
Bläddra bland bonusbilder
