Smålommen har fötterna långt bak på kroppen och kan inte gå på land. De tillbringar större delen av sitt liv i vattnet och placerar sitt bo vid strandkanten så att de kan åla sig upp till redet. Lommen lever mest av fisk men eftersom de nästan alltid väljer en mindre göl som häckningsplats måste de flyga iväg till större sjöar för att skaffa föda. Långt upp i Bergslagens skogslandskap finns ett myrområde som är perforerat med små gölar. Bortom skogen runt myren finns flera större sjöar vilket gör området idealiskt för smålommen. Och hit hade jag styrt min kosa…
I den stilla kvällen gal göken i väster och när skymningen faller drar morkullan med sitt ”knispande” läten över myren. Så här i början på juni är natten kort och redan klockan tre beger jag mig ut på myren igen. Natten var varm så dimslöjor har bildats ovan de kalla gölarnas vatten och när samtidigt myrens tranor ropar infinner sig en rent trolsk stämning. Jag slår mig ner vid stranden av en göl och får där första parkett till morgonens föreställning. När solen stiger över trädtopparna lättar långsamt dimman samtidigt som spelande orrar börjar bubbla på andra sidan myren. Storspov och skogssnäppa hävdar sina revir och knipans små duniga ungar paddlar frenetiskt över vattnet mot mamma och säkerheten. Huvudaktörer i skådespelet är dock lomparet som skapat sitt rede ute på en ö i sjön. Lika klumpiga som de ter sig när de kravlar sig upp den lilla biten till boet, lika gracila är de när de kommer ner i sitt rätta element. Spektakulära är också deras starter och landningar på vattnet.
Motvilligt, men tacksam för den fina upplevelsen, återvänder jag efter morgonen till lägret för en välbehövlig frukost.
Bläddra bland bonusbilder
