v37 – Höst i älgmarker

Älgen, Jämtlands landskapsdjur, brukar kallas skogens konung men det är väl den större tjuren man främst tänker på då. Älgtjuren umgås bara med kon vid parningen, resten av året vandrar den själv. Kalven, som föds sent på våren eller på försommaren, följer sin mamma under ett år innan den stöts bort och får klara sig själv.

Första riktigt klara höstmorgonen i Sälen, med frost i gräset och en tunn isskorpa på några vattenpölar. Fjället skiftar i gult från björkarna och rött från blåbärsriset. Jag tar mig först upp på Östfjällets västra topp och spanar av dalen med kikare efter älgar som jag brukar se här så här års. Jag drar mig ner i dalen, korsar myren och följer en bäck längs vilken en smal men riktigt gammal granskog växer. Här är det fullt med färsk spillning och spår och jag går mot vinden för att de inte ska få vittring av mig. Känner att de är nära men lyckas idag inte få några bilder på någon älg. Det får bli ett par bilder från ett tidigare tillfälle.

Bläddra bland bonusbilder