Skäggmesen är ännu ett exempel på en sentida invandrare i Sverige. 1965 sågs det första exemplaret i Skåne, på sjuttiotalet etablerade den sig starkt i sjön Tåkern i Östergötland varifrån den sedan spred sig till ett flertal platser i Mellansverige. Den är starkt knuten till vass och finns därför bara vid sjöar och havsvikar där det är gott om sådant.
Det är en mulen höstmorgonen när jag anländer till Parnassen vid södra Hjälstaviken. Luften är full med tusentals gäss som flyger ut från viken till de omgivande åkrarna. I lunden luktar det friskt av fallna löv som glänser i höstfärger, våta efter nattens regnande. Jag tar mig över strandängen och når vassen som gulnar mer och mer för varje vecka. Här finns en lång spång genom vasshavet där man kan komma nära de fåglar som lever i denna miljö. Jag stannar till på bron över kanalen som förbinder viken med Mälaren och ser några hägrar som fiskar vid strandkanten. I nästa vassparti hör jag snart skäggmesarnas pingande läte men de gömmer sig för det mesta i vassen. Med lite tid, tålamod och tur får jag dock bilder på hannen med den spektakulära dräkten. Även den något mer anonyma honan låter sig fotograferas och jag tycker att det är något visst även med hennes finstämda färger.
Bläddra bland bonusbilder
