Klockan är fem på morgonen och jag väntar på att bli upphämtad. Västmanland har äntligen fått ett snölager och prognosen har lovat sol idag så det var inte svårt att kliva upp trots att klockan ringde kvart över fyra. Vi kör norrut på vintervägar och de sista kilometrarna av oplogade skogsvägar, med tjugo centimeter nysnö, blir lite mer spännande. Väl framme är det alltid en speciell känsla när man stänger av motorn och lämnar den relativa tryggheten i bilens kupé. Står en stund stilla, beundrar stjärnhimmeln och uppskattar tystnaden. Lastar sen den ena pulkan med utrustning och fika samt den andra med trettio kilo fågelmat, dagens fåglar nöjer sig inte med lite solrosfrön.
Det är tungt arbete att dra pukan i snön men jag är i gengäld varm när vi kommer fram till gömslet. Medan jag lägger ut maten på myren, bland annat en trafikdödad räv, har min kamrat startat kaminen och vi stänger dörren i god tid före gryningen. Först därefter, när allt är fixat och jag slår mig ner där inne, infinner sig den där lätta nervositeten. Ska det dyka upp några örnar idag? När vi fått upp lite värme i kojan drar vi från gardinerna och försöker se något genom det immiga fönstret. Gryningen kommer och är det inte tung siluett i trädet där borta? Plötsligt hör vi ropet från en örn, jodå, några är i alla fall i närheten. Då är det bara att hoppas på att de är tillräckligt hungriga för att övervinna sin misstänksamhet mot det dukade smörgåsbordet.
Långsamt blir det ljusare och i skumrasket svänger plötsligt en kungsörn in på scenen, sätter sig i ett lågt träd intill och betraktar det uppdukade parallellt med att han spanar av omgivningen. Strax före soluppgången fattar han mod och glider ner mot räven som är hans favoritföda. Under tiden har vi spanat in några havsörnar som avvaktande sitter längre bort, de har stor respekt för den mindre men tuffare kungsörnen. Kungen får efter ett tag sällskap av ytterligare en artfrände som övertar matplatsen. Plötsligt närmar sig en havsörn som tydligen är tillräckligt hungrig för att utmana kungsörnen. Och tydligen har denne blivit tillräckligt mätt för att inte riskera skador i en fight. Sen blir det rena bonanzan när havsörnar väller in från alla håll, kameran går varm hela förmiddagen och det blir lunchtid innan det lugnat ner sig så pass att jag kan ta fram matsäcken.
Vi har lyckats läsa av ringarna på de individer som är ringmärkta. Vi har då identifierat havsörn som är märkt som bounge vid norrlandskusten medan åtminstone två av kungsörnarna kommer från Finland. En finsk individ, märkt 2014, har varit här varje vinter från 2017. Förmodligen återvänder den nu könsmogna fågeln varje år till Finland för att häcka där.
Mer bilder på kungsörn:
