Ibland kan sökandet efter den perfekta bilden ta över naturupplevelsen, speciellt när man vill fotografera fåglar som kräver en hel del i både förberedelse och utförande. Idag får kameran hänga med men det är äventyret att få vara i naturen som ska stå i fokus. Med alla sinnen på topp kommer jag nära naturen och produktionen av endorfin och andra biokemiska substanser kopplade till positiva stimulanser maximeras eller, som vi till vardags brukar säga, man känner sig lycklig.
Parkerar bilen mitt på Ängsö och vandrar den lilla grusvägen österut, många fåglar har stämt upp i morgonkören och jag kan bland annat höra rödvingetrast, göktyta och svarthätta. Gräset glittrar av den kraftiga daggen och en härlig försommardoft från olika blommor ligger i luften. Solen har enligt kalendern gått upp, det vill säga passerat horisonten, men har inte letat sig upp över trädkronorna än. Hagarna till höger om mig ligger skirt gröna med inslag av rosa tjärblomster och gula smörblommor och på vänster sida ligger en höjd beväxt med ekar och andra lövträd. Efter ett tag tunnar skogen ut och jag skymtar ängarna bortanför där en liten flock med dovhjortar betar. Rör mig försiktigt genom skogsridån och sätter mig på huk snett bakom ett träd i kanten av ängen, här kan jag iaktta hjortarna utan att störa. Efter ett tag rör sig några av hjortarna, tre unga hannar vars horn har kvar basthuden, åt mitt håll. Sitter alldeles still och en av hjortarna går nu direkt mot mig. Jag kan ta några bilder men inser efter ett tag den stora skillnaden mellan att fotografera hjortar relativt fåglar, de är ju så mycket större. Om han fortsätter ännu närmare mig så behöver jag växla objektiv på kamera, lossar därför försiktigt ryggsäcken men rörelsen blir för stor och hjorten retirerar snabbt en bit tillsammans med sina kamrater. De står en stund och tittar på mig innan hela flocken på åtta djur bestämmer sig för att byta betesmark och försvinner in i skogen på andra sidan ängen.
Fortsätter på min runda och kommer vid sjutiden fram till Ängsös äldsta kulturmarker, redan på 400-talet brukade byn Berg smala tegar på detta område som nu är en gräsbevuxen hage. Mitt i hagen finns en perfekt sten där jag kan sitta och avnjuta min frukost i sällskap av fåglar som törnskata, hämpling och ormvråk. Det börjar nu bli varmt så jag fortsätter stigen genom lövskogen där det är lite skönare, i en mindre glänta står en ensam dovhjort i solen som jag hinner ta ett par bilder på innan han kliver in i skuggan. Strax syns glittret från Mälaren mellan träden men i den här miljön stortrivs också myggen som nu börjar göra sig påminda. Slår in på grusvägen österut och följer den förbi åker och hagmarker tillbaka till utgångspunkten.
Bläddra bland bonusbilder:
