v33 – Askömorgon

Sävsångarens sång är mycket omväxlande och sprängfylld med energi. Snabba tjattrande ramsor avbryts av både snabba visslingar liksom härmningar av andra fåglar. I södra och mellersta Sverige hittar vi den vid våtmarker, gärna där det finns buskar insprängda i vassområden, och den sitter ofta på ett vasstrå när den framför sina strofer.

Som andra gånger när jag inte vill resa långt åker jag denna morgon ut till Asköviken, solen bryter horisonten när jag kliver ut på parkeringen vid Lövsta och njuter av stillheten. Med min utrustning går jag sakta ut längs stigen mot spången, när jag kommer ut till vallen stannar jag till och spanar av ängarna bortåt Rudöklippan. Plötsligt får jag in en långvingad större fågel i kikaren och med sin typiska lite fladdrande flykt och där det nästan ser ut som att fågeln saknar huvud förstår jag direkt att det är en uggla. Och en uggla som jagar vid denna tid och i denna miljö kan bara vara jorduggla, en i våra trakter sällsynt fågel. Den slår sig ner på en stängselstolpe och jag ställer upp kameran med maximal förstoring och kan konstatera att det mycket riktigt är en jorduggla. Alldeles för långt bort för att försöka fotografera men en fin upplevelse.

Jag fortsätter ut till gömslet där jag spanar efter lämpliga fotoobjekt och visst poserar sävsparven, gulärlan, enkelbeckasin, rödbena och ladusvala för mig under morgonen även om de inte sjunger lika mycket som under våren och försommaren. På lite längre håll kan jag i kikaren njuta av andra fåglar som brun kärrhök, havsörn, skedand och trana. Det är en fin morgon med svag vind så några av de fåglar som gömmer sig i vassen kan jag höra, till exempel rördrommen, vattenrallen och rörsångaren. Efter en frukost vandrar jag spången tillbaka och spanar över de långsträckta strandängarna där olika vadare och änder rör sig. Jag hör en klassisk våtmarkssång från vassen bredvid stigen och försöker lokalisera sävsångaren. Blir lite lurad på den starka sången men efter att jag stått still ett tag dyker den upp på ett ensamt vasstrå mot ängen, förflyttar mig långsamt längs med en tunn vassridå och plötsligt kommer den över till min sida och under framförandet av ännu några strofer i sin rika repertoar låter den sig fotograferas. På väg tillbaka till bilen blir det ytterligare några bilder, först på ett lite större avstånd där jag samtidigt fångar miljö på bilden och sedan kommer jag den riktigt nära där den sitter på en stolpe.

Bläddra bland bonusbilder: