Nu börjar lövträden anpassa sig för vintern genom att minska den produktion av klorofyll som de haft under sommaren, då denna tillsammans med koldioxid och vatten använts för att skapa sockerenergi från solenstrålarna. När klorofyllet minskar tappar bladen sin gröna färg och blir gula, vissa träds blad blir även röda då antocyaniner skapas för att ytterligare minska sockertransporter tillbaka till trädet. Extra intensiva blir dessa färger då det är mycket sol och låga temperaturer, dock inte under noll. Slutligen kommer trädet att tappa löven. Hela detta finurliga och komplexa system finns där för att förhindra att trädet får för mycket energi när det istället ska gå ner i dvala under vintern.
Under en liten mini-turné får jag uppleva den intensiva färgprakten när fjällbjörkskogen har höstlöv. Från Sälen går färden först genom Älvdalens barrskogar men efter det att Idre har passerats så börjar stigningen upp mot Högvålen, ett stort höglandsområde där mest bara björken trivs. Det är regnigt idag men stannar ändå till vid ett flertal ställen för att beundra utsikten över det vidsträckta myrlandskapet. Framme vid första etappmålet Funäsdalen blir det strax en extratur längs vägen mot Norge för att titta på närområdet. Svänger in på en rastplats för att vända bilen men samtidigt upphör äntligen regnet så det blir till att sträcka på benen. Då visar det sig att där finns ett jättefint vattenfall alldeles runt hörnet, med en iordninggjord trappa för att kunna klättra upp en bit på berget bredvid fallet.
Dagen efter går färden vidare norrut över Flatruet, en av Sveriges högst belägna vägar. Stannar till längst upp och går ut för att njuta av vidderna, här där det är så högt att inga träd trivs. Ljung och små, låga enbuskar verkar vara det som klarar sig här uppe. En ryttlande rovfågel står plötsligt en bit bort på fjällheden, det är en fjällvråk som letar efter sork. Sen bär vägen norrut och samtidigt nedåt tills vägskyltar förkunnar att här ligger Ljungdalen, en fin dal med liten by, inklämd mellan de stora fjällen. Passar på att åka upp i dalgången där det häftigt forsande vattnet i Ljusnans övre lopp lockar liksom vackra fjällbjörkskogar lite längre upp. Där blir lunch med utsikt.
Resan fortsätter nästa morgon genom stora skogsområden i dalgången österut. Stannar till där vägen passerar ett mindre vattendrag, den gula växtligheten på myren och de stora bergen i fonden bildar ett oemotståndligt fotomotiv. Plötsligt sveper en vacker blå kärrhök fram över de öppna maderna i födosök, den häckar här upp i fjälltrakterna men borde snart påbörja sin flytt mot söder. Efter en liten avstickare upp till Arådalen går färden till Klövsjö, förra året utsedd till Sveriges vackraste by, som med sina gröna ängar omgiven av berg för tankarna till ett alplandskap. Här blir det en kortare fjällvandring med fantastisk utsikt uppe på berget Storhågna innan middag på hotellet lockar och en god natts sömn inför hemfärden imorgon.
Bläddra bland bonusbilderna:
