Vår rödräv tillhör släktet Vulpes som är ett av världens mest spridda rovdjur. Den är aktiv året runt och finns i alla miljöer, från kalfjället till städernas parker och villaområden. Räven är allätare och äter såväl djur som smågnagare, rådjurskid, harar och insekter, men också bär, kadaver och avfall. Rävar jagar på natten men är både natt- och dagdjur. Deras diet består av möss, kaniner, fiskar, grodor, bär och insekter. Individerna lever ensamma förutom under parningstiden. Honorna föder mellan 5 och 7 valpar och diar dem under en månad i en håla i marken som kallas gryt eller lya. Efter fyra månader lämnar valparna sina föräldrar, och även honan och hanen skiljer sig. Vilda rävar lever i två år men kan leva upp till 14 år i fångenskap.
Mitt i Svartådalen har vi inrett ett ”gömsle” i ett hörn av en gammal lada som står ute på ett öppet fält. Där har vi åtlat med lite mindre köttbitar än vid örngömslet och här får vi ibland besök av fjällvråken. Det är mörkt på morgonen och tolv minusgrader, en kraftig rimfrost ligger på all vegetation. Jag stuvar in mig i gömslet och inväntar morgonen. Det är tyst utanför och när gryningen kommer får jag syn på en räv som kommer tassande emot mig. Han har fått korn på köttbitarna och närmar sig försiktigt, stannar ibland och sätter upp nosen för att vädra efter faror. Efter att dessutom ha spejat av fältet runt omkring honom fortsätter han in i det höga gräset framför ladan och fram till åteln. Eftersom natten varit kall så är köttet hårt så han får jobba för att få loss några munsbitar. Han håller på i över en halvtimme innan han känner sig nöjd, förmodligen tillräckligt mätt för att klara av att hålla temperaturen uppe hela den bistra vinterdagen.
När räven har lämnat blir det rätt lugnt. Kajor och skator kretsar kring åteln hela förmiddagen och får sig också en matbit. Vid småfågelmatningen hittar ett gäng gulsparvar solrosfrön och jag tar lite bilder på dem. Framåt lunch seglar en havsörn över fältet, förmodligen lockad av köttet men försiktig som den är sätter den sig en halv kilometer bort i en hög trädtopp och spanar. Där sitter den ett tag men nästa gång jag riktar kikaren åt det hållet är den plötsligt försvunnen, typiskt rovfåglar att smita obemärkt. Jag packar ihop mina saker och ger mig söderut, bättre lycka nästa gång.
Bläddra bland bonusbilder:
