Ingen snö riskerar min möjlighet att komma fram den här barmarksvintern, istället är det isen på skogsvägen som gör färden denna tidiga morgon till ett äventyr. Jag kör riktigt långsamt men känner ändå att bilen ibland går i sidled vid mindre ojämnheter, tacksam för att jag lastade in en hink med sand i bagaget innan jag åkte hemifrån. Lyckligt framme konstaterar jag att det är stjärnklart men utan måne, åtminstone på den delen av himlavalvet som är synlig för mig. Lastar den tunga säcken med slaktrester på släden, det får bli dagens ranson, och med utrustningen i ryggsäcken tar jag mig långsamt ut mot gömslet i pannlampans sken. Stigen är denna morgon en ren isgata men väl nere på myren glider å andra sidan släden lätt och jag kommer fram utan problem.
Aktiviteten på åteln har varit lite lägre de sista veckorna och när jag lastar av maten hoppas jag att den tidiga reveljen och allt arbete denna morgon inte ska ha varit förgäves. Ser nu det första gryningsljuset i öster och stänger noggrant om mig när jag går in i kojan där kaminen redan ökat på temperaturen med ett par grader. Dukar upp dagens alla termosar och tilltugg på bänken innan jag släcker ljusen, fäller ner mörkläggningsgardinen och slår mig ner för att invänta morgonljuset. Den friska västliga vinden viner men i övrigt är det tyst och alldeles tomt utanför. Vid den här tidpunkten är det som mest nervöst, ska det komma några örnar idag och i så fall när? Helst vill jag att de anländer precis när solen har gått upp ovanför trädkanten bortanför myren, när det är som finast ljus, men det kan man naturligtvis aldrig bestämma. Vi har förgäves försökt hitta något mönster i deras besök, någon logik i när de kommer och varför de vissa dagar inte kommer alls. Mest förvånande är att de ibland kan sitta i en trädtopp en bit bort en halv dag för att sedan flyga därifrån utan att besöka det uppdukade matbordet.
Spejar av omgivningen och hittar plötsligt en mörk klump i en trädtopp i riktning mot soluppgången, med kikarens hjälp ser jag siluetten av den slanka kungsörnen. Klockan är bara halv åtta, fortfarande rätt skumt ute och ungefär en timme tills solen når upp för att belysa arenan. Vet av erfarenhet att den vill sitta där ett tag för att förvissa sig om att ingen fara lurar men kommer den att vänta så länge? Det går en kvart och så hör jag ljudet av en örn som ”kallar” men det lät inte som det kom från örnen jag bevakar. Kikar försiktigt ut genom det lilla sidofönstret och upptäcker ännu en örn i en torraka snett bakom kojan, även det en kungsörn. Nu blir det riktigt spännande, ska de våga sig fram och vem kommer att vara den dominerande som kommer att bestämma och välja mat först? Efter ytterligare en kvart lättar den första örnen och glider in över scenen, slår sig först ner på myren en bit bortanför åteln men tar strax till vingarna igen och flyger in till matplatsen. Där landar den inte på maten jag lagt ut utan vid en räv som vi lagt ut tidigare. Efter en stunds ätande vill den tydligen variera kosten och flyttar över till dagens mat, då kommer plötsligt nummer två insvepandes och tar över räven. Det blir inget slagsmål utan de sitter där i bästa samförstånd och jag kan studera dem i en dryg halvtimme när de mumsar på delikatesserna under tiden som solen går upp. Efter maten ska man putsa sig ren och medan den första örnen gör detta på en torr, mindre gren utanför flyger den andra iväg till något träd bakom kojan.
Dagen blir i övrigt ganska lugn framför kojan, i omgivningen ser jag ytterligare två kungsörnar liksom drygt tio havsörnar men bara en havsörn vågar sig fram en kort stund vid lunchtid för att äta. I vanliga fall sitter jag kvar tills mörkret har fallit för att de skygga och intelligenta fåglarna inte ska förknippa kojan med människor och därmed inte våga sig dit något mer. Sent denna eftermiddag kommer dock några vänner till mig med en död kalv som ska läggas ut så när de kommer fram till myren och skrämmer bort de örnar som är kvar kan jag passa på att smita ut ur kojan och får sen sällskap tillbaka till bilen.
Bläddra bland bonusbilder från morgonen:
