Som vanligt är jag ute när solen går upp, denna dag har jag sökt mig till Fläcksjön i Svartådalen. Att det är en helt annan växtzon än nere i Västerås är en realitet, våren verkar vara ett par veckor senare här uppe. Det är åtskilliga minusgrader, åtminstone så här tidigt på morgonen, och landskapet känns fortfarande som i vintervila. Jag vandrar över frusna marker i norra änden av sjön tills jag kan överblicka det öppna området där Svartån rinner in i sjön. Det är bara vid själva inloppet som åns strömmande vatten har lyckats skapa en liten öppen vattenyta, i övrigt täcks hela sjön av kompakt is och inte mycket fågel syns till. Men när jag står där och spanar hör jag hela tiden ett dovt kackel från gäss och plötsligt bestämmer sig de allihop för att bryta upp och kacklet övergår till ett dån när flera stora flockar samtidigt lättar. Varje flock består av flera hundra fåglar med både sädgäss och grågäss som kommer svepande över mig, nu på väg till betesmarker på fälten runt sjön. De har övernattat här ute i deltaområdet där de är bättre skyddade mot nattens jägare, speciellt när de håller ihop i stora grupper där alltid några individer håller vakt.
När gässens rop klingat ut hörs svanesång söderut men kan inte se dem när jag sveper med kikaren över sjön. Eftersom det nu är ganska tomt på fågel här bestämmer jag mig för att ta mig söderut och går tillbaka mot bilen där jag möter några starar som flyger strax ovan marken, även det ett vårtecken. Stannar till vid stranden efter Fläckebo kyrka och spanar igen, fortfarande bara is och inga fågel även om svanarnas sång nu låter lite närmre. Först när jag kommer i höjd med dubbelladan vid sjöns utlopp ser jag den stora flocken sångsvanar. Här där vattenflödet skapat en mycket större vattenyta än vid inloppet i norr simmar nu merparten av svanarna medan övriga står på iskanten runt dem. Jag gör ett snabbt överslag och kommer fram till att det måste vara cirka tusen sångsvanar där ute, alla sjunger inte men alltid tillräckligt många för att skapa den där vårliga ljudmattan som hörs vida omkring. Vattnet är även öppet längs åns lopp vidare söderut och jag ser att det simmar en del svan nere vid Färjebron där jag kan komma lite närmre så jag fortsätter dit. Går försiktigt ett stycke uppåt längs skogskanten och sätter mig vid med strandängen och ån framför mig. En del svanar drar sig undan men en mindre grupp med ungfåglar som ännu inte fått de vuxnas helvita dräkt simmar lugnt strax utanför mig. Platsen visar sig vara bra vald för nu börjar smågrupper att lätta och de tunga fåglarna som behöver en lång startsträcka för att få luft under vingarna väljer oftast att följa ån söderut. Med solen snett bakom mig får jag så flera utmärkta tillfällen att fotografera de spektakulära starterna.
Nöjd med morgonens fotograferande återvänder jag till dubbelladorna där jag slår mig ner på bänken på sydsidan av den yttre ladan för en fika. Klockan har hunnit bli drygt nio och här gassar solen riktigt skönt. Medan jag långsamt återfår värmen efter den kalla morgonen njuter jag av några tofsvipor som återtagit sitt revir på strandängen och som markerar detta med sin karakteristiska spelflykt. Ute på vattnet spelar några kniphannar för att försöka imponera på honorna som ligger strax intill och strax hör jag en kort drill från en sånglärka. Våren är nog på gång, även här.
Lyssna på svanesången och bläddra bland några bonusbilder:
