Rådjuret är ett av våra vanligaste vilda större däggdjur och det som man oftast ser, åtminstone här i Västmanland. Och tacka för det, rådjuret är ju dess landskapsdjur. Under stor del av året lever rådjuret ensam, förutom under brunsten på sensommaren syns rådjuret i flock endast under vintern då de periodvis går tillsammans i små grupper i födosök. Rådjuret föredrar lövträd och örter medan gräs och andra växter med hög fiberhalt endast äts i mindre utsträckning. Rådjuret har ett kraftigt hundliknande skall som man verkligen reagerar för när man hör det ute i naturen, det låter ganska grymt. Förutom mänskliga jägare så har det vuxna rådjuret främst lodjuret att frukta medan räven kan går väldigt hårt åt nyfödda kid.
Jag är på upptäcksjakt efter nya smultronställen, många av de trevliga naturskogar jag tidigare besökt i Västerås omgivningar har blivit kalhyggen och sedan täta granplanteringar. Nu får man leta aktivt efter miljöer med en blandning av träd av olika slag och ålder, det säkraste är att besöka naturreservat och annan skyddad natur. Idag letar jag mig upp till Färna Ekopark, planen för det här området är att utöka andelen lövträd och jag tänker att det kan bli en spännande miljö med högt biologiskt mångfald. Upptäcker att den mindre skogsvägen som leder in i parkens norra del är mer en blankslipad isbana än väg och söker mig istället ner till de södra delarna där jag hittar ett fint ställe där vägen passerar mellan två sjöar. När jag stiger ur bilen riktigt översköljs jag av en intensiv vårlig fågelsång, det är rödhake, taltrast och bofink som sjunger i kör. Isen ligger på sjön men den lilla bäcken mellan sjöarna rinner fint och jag slår mig ner vid en iordninggjord rastplats vid sjökanten. Här avnjuter jag både en frukost och en stillhet som gör att jag blir kvar där en god stund.
Färden går vidare och på en åker står plötsligt inte mindre än sex rådjur och betar. Smyger försiktigt ur bilen med kameran och tar några bilder på dem. De ser lite vaksamt åt mitt håll och efter en liten stund finner de för gott att springa vidare till andra marker utan nyfikna fotografer. Döm min förvåning när jag passerar nästa öppna fält i skogen och där också står sex rådjur, så det får bli ett par bilder på dem också.
Som sista anhalt åker jag upp till Ulfsbomurens naturreservat. Här har jag tidigare stannat vid de fina slåtterängarna som finns här mitt ute i skogen men idag tänker jag mig gå ut till den gammelskog som finns mitt i reservatet. Stigen är isig men framkomlig och när jag kommer in i reservatet slås jag först av hur väldigt tyst det är här. Sen upptäcker jag att hela den gamla granskogen är död, granbarkborren har knäckt i princip vartenda träd inom hela denna del av reservatet. Med sorg i hjärtat går jag genom området och undrar om granbarkborrens kraftiga expansion är ett resultat av det varmare klimatet. Framme vid sjökanten kan jag dock glädjas åt flera tranpar som står på olika ställen runt sjön och trumpetande hälsar våren.
Bläddra bland bonusbilder:
