Ytterst få delar av vår natur idag är vildmark, det vill säga där naturen formats utan påverkan från människan. Men många miljöer som danats av oss, direkt eller indirekt, betraktar vi idag som fri natur. Speciellt om den skapats under långa tid, till exempel hagar som betats under många hundra år. Där har också vilda växter och djur utvecklats för att nyttja dessa till den grad att de så småningom blivit beroende av dessa miljöer. Därför försöker vi upprätthålla några av dessa marker för att gynna den så viktiga biologiska mångfalden.
Idag gör jag strandhugg på öar för att leta efter spår av människorna som höll till här för länge sedan. I den här skärgården har man hittat lämningar efter tillfällig boplatser som sträcker sig ända tillbaka till vikingatiden men det finns av naturliga skäl liten kunskap om hur de människorna levde här. Från de senaste femhundra åren finns däremot mer information och från den vet vi att de flesta här ute var fiskarbönder, med andra ord fiskare som hade ett litet jordbruk som binäring. Som mest, i slutet av 1800-talet bodde nästan 700 personer i skärgården.
Först besöker jag Harö. Här finns inte många spår efter tidiga bosättare. Kanske beror det på att ön ligger lite utsatt för väder och vind eller troligare för att det saknades möjlighet att skapa brunnar för färskvatten. Istället har den här ön nyttjats för bete åt djuren, de bofasta på närliggande öar hade då var sin så kallad kolott där de fick ha sina djur. Resultatet blev en öppen miljö som först på de senaste decennierna vuxit igen när boskapen lämnade ön. Efter en naturvårdsinsats för ett par år sedan har nu ön åter en öppen karaktär sånär som på södra delens lundartade skog.
Nästa stopp blir Mjöö, en låg ö mest bevuxen av enbuskar och mindre träd. Här bodde under större delen av 1700- och 1800-talet lotsarna för hamnen inne i Matvik. Skärgårdens inre farled går mellan Mjöö och fastlandet så fartyg som kom österifrån passerade alltid ön och kunde då få hjälp att ta sig förbi alla sten och grynnor. Här stöter jag på många stenmurar och rösen i och runt inägorna på de centrala delarna av öns östra sida. På ängarna som håller på att växa igen hittar jag också gamla stengrunder från hus och lador. Rösen är ett resultat av flera hundra års brukande av den stenrika jorden, vid varje plöjning har väl bonden rensat åkern från ett antal sten för att underlätta kommande års arbete. Stenmurarna har lagts upp för att hålla boskapen utanför, de fick väl hålla till godo med vad öns karga natur i övrigt bjöd på.
Dagens tredje ö blir Tjärö, en betydligt större ö där flera stora gårdar har kunnat få sin utkomst. Här är jordmyllan djupare, ängarna större och skogen mellan dessa tätare och grövre än de tidigare två öarna. Här finns häftigt stora ekar och jag lyckas också få syn på ett exemplar av den stora och sällsynta skalbaggen ekoxe. Ängarna hyser också en rik fågelfauna och jag hör många sångare från lund och snår. Efter dagens strandhugg inser jag att livet här ute i skärgården varit väldigt tufft, även när fisket var bra så kan det inte ha varit lätt att få någon skörd att tala om på dessa magra och steniga marker. En enorm kontrast mot idag då skärgården nästan uteslutande utnyttjas för rekreation och då företrädesvis på sommaren när vädret är behagligt och naturen som vackrast.
Bläddra bland bonusbilder. Först ytterligare två från Harö, sen två från Mjöö och sist två från Tjärö
